Galatians 4
1 But I say that so long as the heir is a child, he is no different from a bondservant, though he is lord of all,
Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;
2 but is under guardians and stewards until the day appointed by the father.
Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.
3 So we also, when we were children, were held in bondage under the elemental principles of the world.
Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.
4 But when the fullness of the time came, God sent out his Son, born to a woman, born under the law,
Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;
5 that he might redeem those who were under the law, that we might receive the adoption as children.
På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.
6 And because you are children, God sent out the Spirit of his Son into your hearts, crying, “Abba, Father!”
Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.
7 So you are no longer a bondservant, but a son; and if a son, then an heir of God through Messiah.
Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.
8 However at that time, not knowing God, you were in bondage to those who by nature are not gods.
Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.
9 But now that you have come to know God, or rather to be known by God, why do you turn back again to the weak and miserable elemental principles, to which you desire to be in bondage all over again?
Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?
10 You observe days, months, seasons, and years.
I hållen dagar och månader, högtider och årstider.
11 I am afraid for you, that I might have wasted my labour for you.
Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.
12 I beg you, brothers, become as I am, for I also have become as you are. You did me no wrong,
Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.
13 but you know that because of weakness in the flesh I preached the Good News to you the first time.
I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.
14 That which was a temptation to you in my flesh, you didn’t despise nor reject; but you received me as an angel of God, even as Messiah Yeshua.
Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.
15 What was the blessing you enjoyed? For I testify to you that, if possible, you would have plucked out your eyes and given them to me.
Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.
16 So then, have I become your enemy by telling you the truth?
Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?
17 They zealously seek you in no good way. No, they desire to alienate you, that you may seek them.
De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.
18 But it is always good to be zealous in a good cause, and not only when I am present with you.
Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.
19 My little children, of whom I am again in travail until Messiah is formed in you—
Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.
20 but I could wish to be present with you now, and to change my tone, for I am perplexed about you.
Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.
21 Tell me, you that desire to be under the law, don’t you listen to the law?
Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?
22 For it is written that Abraham had two sons, one by the servant, and one by the free woman.
Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.
23 However, the son by the servant was born according to the flesh, but the son by the free woman was born through promise.
Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.
24 These things contain an allegory, for these are two covenants. One is from Mount Sinai, bearing children to bondage, which is Hagar.
Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;
25 For this Hagar is Mount Sinai in Arabia, and answers to the Jerusalem that exists now, for she is in bondage with her children.
Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.
26 But the Jerusalem that is above is free, which is the mother of us all.
Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.
27 For it is written, “Rejoice, you barren who don’t bear. Break out and shout, you who don’t travail. For the desolate women have more children than her who has a husband.”
Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.
28 Now we, brothers, as Isaac was, are children of promise.
Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.
29 But as then, he who was born according to the flesh persecuted him who was born according to the Spirit, so also it is now.
Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.
30 However, what does the Scripture say? “Throw out the servant and her son, for the son of the servant will not inherit with the son of the free woman.”
Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.
31 So then, brothers, we are not children of a servant, but of the free woman.
Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.
