2 Corinthians 10
1 Now I Paul, myself, entreat you by the humility and gentleness of Messiah, I who in your presence am lowly amongst you, but being absent am bold towards you.
Men jag Paulus förmanar eder, genom Christi saktmodighet och mildhet; jag som ringa är, när jag är när eder; men frånvarandes är jag dristig vid eder.
2 Yes, I beg you that I may not, when present, show courage with the confidence with which I intend to be bold against some, who consider us to be walking according to the flesh.
Men jag beder eder, att jag icke skall nödgas närvarandes handla dristeliga, och bruka den djerfhet som man mig tillägger, emot några, som oss räkna såsom vi vandrade efter köttet.
3 For though we walk in the flesh, we don’t wage war according to the flesh;
Ty ändock vi vandre i köttet, likväl stride vi icke efter köttet.
4 for the weapons of our warfare are not of the flesh, but mighty before God to the throwing down of strongholds,
Ty vår krigsvapen äro icke köttslig, utan mägtig för Gud, att nederslå fäste;
5 throwing down imaginations and every high thing that is exalted against the knowledge of God and bringing every thought into captivity to the obedience of Messiah,
Med hvilko vi kullslå de anslag, och all höghet som sig upphäfver emot Guds kunskap; och tillfångatage allt förnuft under Christi lydno;
6 and being in readiness to avenge all disobedience when your obedience is made full.
Och äro redebogne att hämnas alla olydno, när edor lydnad fullbordad är.
7 Do you look at things only as they appear in front of your face? If anyone trusts in himself that he is Messiah’s, let him consider this again with himself, that even as he is Messiah’s, so we also are Messiah’s.
Dömen I efter ansigtet? Om någor förlåter sig derpå, att han hörer Christo till, han tänke det ock med sig sjelf, att, såsom han hörer Christo till, så höre ock vi Christo till.
8 For even if I boast somewhat abundantly concerning our authority, which the Lord gave for building you up and not for casting you down, I will not be ashamed,
Och om jag ock något mer berömde mig om våra magt, hvilka Herren oss gifvit hafver, eder till förbättring, och icke till förderf, ville jag ändå icke blygas.
9 that I may not seem as if I desire to terrify you by my letters.
Men detta säger jag, på det I icke skolen tänka, att jag hade velat förskräcka eder med bref.
10 For, “His letters”, they say, “are weighty and strong, but his bodily presence is weak, and his speech is despised.”
Ty brefven, säga de, äro svår och stark; men lekamliga närvarelsen är svag, och orden föraktelig.
11 Let such a person consider this, that what we are in word by letters when we are absent, such are we also in deed when we are present.
Den sådana är, han tänke, att sådana som vi äre med orden i brefven frånvarande, så äre vi ock väl med gerningen närvarande.
12 For we are not bold to number or compare ourselves with some of those who commend themselves. But they themselves, measuring themselves by themselves, and comparing themselves with themselves, are without understanding.
Ty vi töre icke sätta eller räkna oss ibland dem, som sig sjelfva prisa; men efter de mäta sig vid sig sjelfva, och hålla allena af sig sjelfva, förstå de intet.
13 But we will not boast beyond proper limits, but within the boundaries with which God appointed to us, which reach even to you.
Men vi berömme oss icke öfver måtton, utan allena efter reglones mått, med hvilko Gud hafver oss afmätit ett mått till att hinna ock allt intill eder.
14 For we don’t stretch ourselves too much, as though we didn’t reach to you. For we came even as far as to you with the Good News of Messiah,
Ty vi försträckom oss icke öfver måtton, lika som vi icke hint hade intill eder; ty vi äre ju ock komne allt intill eder, med Christi Evangelio;
15 not boasting beyond proper limits in other men’s labours, but having hope that as your faith grows, we will be abundantly enlarged by you in our sphere of influence,
Icke berömmandes oss öfver måtton af annars mans arbete; förhoppandes att ske skall, då edor tro begynner växa uti eder, att vi efter våra reglo vilje vidare komma;
16 so as to proclaim the Good News even to the parts beyond you, not to boast in what someone else has already done.
Och predika ock dom Evangelium, som bo utom eder, och icke berömma oss af det genom främmande reglo tillredt är.
17 But “he who boasts, let him boast in the Lord.”
Men den sig berömmer, han berömme sig i Herranom.
18 For it isn’t he who commends himself who is approved, but whom the Lord commends.
Ty den som lofvar sig sjelf, han är icke bepröfvad; utan den Herren lofvar.
