< Job 8 >
1 Then Bildad the Shuhite answered,
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 “How long will you speak these things? Shall the words of your mouth be a mighty wind?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Does God pervert justice? Or does the Almighty pervert righteousness?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 If your children have sinned against him, he has delivered them into the hand of their disobedience.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 If you want to seek God diligently, make your supplication to the Almighty.
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 If you were pure and upright, surely now he would awaken for you, and make the habitation of your righteousness prosperous.
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Though your beginning was small, yet your latter end would greatly increase.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 “Please inquire of past generations. Find out about the learning of their fathers.
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 (For we are but of yesterday, and know nothing, because our days on earth are a shadow.)
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Shall they not teach you, tell you, and utter words out of their heart?
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 “Can the papyrus grow up without mire? Can the rushes grow without water?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 While it is yet in its greenness, not cut down, it withers before any other reed.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 So are the paths of all who forget God. The hope of the godless man will perish,
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 whose confidence will break apart, whose trust is a spider’s web.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 He will lean on his house, but it will not stand. He will cling to it, but it will not endure.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 He is green before the sun. His shoots go out along his garden.
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 His roots are wrapped around the rock pile. He sees the place of stones.
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 If he is destroyed from his place, then it will deny him, saying, ‘I have not seen you.’
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Behold, this is the joy of his way. Out of the earth, others will spring.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 “Behold, God will not cast away a blameless man, neither will he uphold the evildoers.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 He will still fill your mouth with laughter, your lips with shouting.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Those who hate you will be clothed with shame. The tent of the wicked will be no more.”
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.