Hebrews 3
1 Therefore, holy brothers, partakers of a heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our confession: Jesus,
Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
2 who was faithful to him who appointed him, as also Moses was in all his house.
huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».
3 For he has been counted worthy of more glory than Moses, because he who built the house has more honour than the house.
Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
4 For every house is built by someone; but he who built all things is God.
Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
5 Moses indeed was faithful in all his house as a servant, for a testimony of those things which were afterward to be spoken,
Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
6 but Christ is faithful as a Son over his house. We are his house, if we hold fast our confidence and the glorying of our hope firm to the end.
men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
7 Therefore, even as the Holy Spirit says, “Today if you will hear his voice,
Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,
8 don’t harden your hearts as in the rebellion, in the day of the trial in the wilderness,
mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
9 where your fathers tested me and tried me, and saw my deeds for forty years.
där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
10 Therefore I was displeased with that generation, and said, ‘They always err in their heart, but they didn’t know my ways.’
Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
11 As I swore in my wrath, ‘They will not enter into my rest.’”
Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»
12 Beware, brothers, lest perhaps there might be in any one of you an evil heart of unbelief, in falling away from the living God;
Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
13 but exhort one another day by day, so long as it is called “today”, lest any one of you be hardened by the deceitfulness of sin.
utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
14 For we have become partakers of Christ, if we hold the beginning of our confidence firm to the end,
Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
15 while it is said, “Today if you will hear his voice, don’t harden your hearts, as in the rebellion.”
När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,
16 For who, when they heard, rebelled? Wasn’t it all those who came out of Egypt led by Moses?
vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
17 With whom was he displeased forty years? Wasn’t it with those who sinned, whose bodies fell in the wilderness?
Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?
18 To whom did he swear that they wouldn’t enter into his rest, but to those who were disobedient?
Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
19 We see that they weren’t able to enter in because of unbelief.
Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
