Job 41
1 “Can you draw out Leviathan with a fish hook, or press down his tongue with a cord?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Can you put a rope into his nose, or pierce his jaw through with a hook?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Will he make many petitions to you, or will he speak soft words to you?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Will he make a covenant with you, that you should take him for a servant forever?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Will you play with him as with a bird? Or will you bind him for your girls?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Will traders barter for him? Will they part him amongst the merchants?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Can you fill his skin with barbed irons, or his head with fish spears?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Lay your hand on him. Remember the battle, and do so no more.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Behold, the hope of him is in vain. Won’t one be cast down even at the sight of him?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 None is so fierce that he dare stir him up. Who then is he who can stand before me?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Who has first given to me, that I should repay him? Everything under the heavens is mine.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 “I will not keep silence concerning his limbs, nor his mighty strength, nor his goodly frame.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Who can strip off his outer garment? Who will come within his jaws?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Who can open the doors of his face? Around his teeth is terror.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Strong scales are his pride, shut up together with a close seal.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 One is so near to another, that no air can come between them.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 They are joined to one another. They stick together, so that they can’t be pulled apart.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 His sneezing flashes out light. His eyes are like the eyelids of the morning.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Out of his mouth go burning torches. Sparks of fire leap out.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Out of his nostrils a smoke goes, as of a boiling pot over a fire of reeds.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 His breath kindles coals. A flame goes out of his mouth.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 There is strength in his neck. Terror dances before him.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 The flakes of his flesh are joined together. They are firm on him. They can’t be moved.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 His heart is as firm as a stone, yes, firm as the lower millstone.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 When he raises himself up, the mighty are afraid. They retreat before his thrashing.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 If one attacks him with the sword, it can’t prevail; nor the spear, the dart, nor the pointed shaft.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 He counts iron as straw, and bronze as rotten wood.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 The arrow can’t make him flee. Sling stones are like chaff to him.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Clubs are counted as stubble. He laughs at the rushing of the javelin.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 His undersides are like sharp potsherds, leaving a trail in the mud like a threshing sledge.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 He makes the deep to boil like a pot. He makes the sea like a pot of ointment.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 He makes a path shine after him. One would think the deep had white hair.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 On earth there is not his equal, that is made without fear.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 He sees everything that is high. He is king over all the sons of pride.”
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
