Job 27
1 Job again took up his parable, and said,
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 “As God lives, who has taken away my right, the Almighty, who has made my soul bitter
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 (for the length of my life is still in me, and the spirit of God is in my nostrils);
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 surely my lips will not speak unrighteousness, neither will my tongue utter deceit.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Far be it from me that I should justify you. Until I die I will not put away my integrity from me.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 I hold fast to my righteousness, and will not let it go. My heart will not reproach me so long as I live.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 “Let my enemy be as the wicked. Let him who rises up against me be as the unrighteous.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 For what is the hope of the godless, when he is cut off, when God takes away his life?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Will God hear his cry when trouble comes on him?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Will he delight himself in the Almighty, and call on God at all times?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 I will teach you about the hand of God. I will not conceal that which is with the Almighty.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Behold, all of you have seen it yourselves; why then have you become altogether vain?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 “This is the portion of a wicked man with God, the heritage of oppressors, which they receive from the Almighty.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 If his children are multiplied, it is for the sword. His offspring will not be satisfied with bread.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Those who remain of him will be buried in death. His widows will make no lamentation.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Though he heap up silver as the dust, and prepare clothing as the clay;
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 he may prepare it, but the just will put it on, and the innocent will divide the silver.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 He builds his house as the moth, as a booth which the watchman makes.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 He lies down rich, but he will not do so again. He opens his eyes, and he is not.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Terrors overtake him like waters. A storm steals him away in the night.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 The east wind carries him away, and he departs. It sweeps him out of his place.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 For it hurls at him, and does not spare, as he flees away from his hand.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Men will clap their hands at him, and will hiss him out of his place.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
