Romans 11
1 I ask then, Has God cast off His People? No, indeed. Why, I myself am an Israelite, of the posterity of Abraham and of the tribe of Benjamin.
Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det! Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins stam.
2 God has not cast off His People whom He knew beforehand. Or are you ignorant of what Scripture says in speaking of Elijah--how he pleaded with God against Israel, saying,
Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där den talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med dessa ord:
3 "Lord, they have put Thy Prophets to death, and have overthrown Thy altars; and, now that I alone remain, they are thirsting for my blood"?
"Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv"?
4 But what did God say to him in reply? "I have reserved for Myself 7,000 men who have never bent the knee to Baal."
Och vad får han då för svar av Gud? "Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal."
5 In the same way also at the present time there has come to be a remnant whom God in His grace has selected.
Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.
6 But if it is in His grace that He has selected them, then His choice is no longer determined by human actions. Otherwise grace would be grace no longer.
Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.
7 How then does the matter stand? It stands thus. That which Israel are in earnest pursuit of, they have not obtained; but God's chosen servants have obtained it, and the rest have become hardened.
Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade.
8 And so Scripture says, "God has given them a spirit of drowsiness--eyes to see nothing with and ears to hear nothing with--even until now."
Så är ju skrivet: "Gud har givit dem en sömnaktighetens ande, ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra med; så är det ännu i dag."
9 And David says, "Let their very food become a snare and a trap to them, a stumbling-block and a retribution.
Och David säger: "Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.
10 Let darkness come over their eyes that they may be unable to see, and make Thou their backs continually to stoop."
Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid."
11 I ask, however, "Have they stumbled so as to be finally ruined?" No, indeed; but by their lapse salvation has come to the Gentiles in order to arouse the jealousy of the descendants of Israel;
Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola "uppväckas till avund".
12 and if their lapse is the enriching of the world, and their overthrow the enriching of the Gentiles, will not still greater good follow their restoration?
Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!
13 But to you Gentiles I say that, since I am an Apostle specially sent to the Gentiles, I take pride in my ministry,
Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt --
14 trying whether I can succeed in rousing my own countrymen to jealousy and thus save some of them.
om jag till äventyrs så skulle kunna "uppväcka avund" hos dem som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.
15 For if their having been cast aside has carried with it the reconciliation of the world, what will their being accepted again be but Life out of death?
Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning, vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de döda?
16 Now if the firstfruits of the dough are holy, so also is the whole mass; and if the root of a tree is holy, so also are the branches.
Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
17 And if some of the branches have been pruned away, and you, although you were but a wild olive, have been grafted in among them and have become a sharer with others in the rich sap of the root of the olive tree,
Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
18 beware of glorying over the natural branches. Or if you are so glorying, do not forget that it is not you who uphold the root: the root upholds you.
så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.
19 "Branches have been lopped off," you will say, "for the sake of my being grafted in."
Nu säger du kanhända: "Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort."
20 This is true; yet it was their unbelief that cut them off, and you only stand through your faith.
Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.
21 Do not be puffed up with pride. Tremble rather--for if God did not spare the natural branches, neither will He spare you.
Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.
22 Notice therefore God's kindness and God's severity. On those who have fallen His severity has descended, but upon you His kindness has come, provided that you do not cease to respond to that kindness. Otherwise you will be cut off also.
Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
23 Moreover, if they turn from their unbelief, they too will be grafted in. For God is powerful enough to graft them in again;
Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
24 and if you were cut from that which by nature is a wild olive and contrary to nature were grafted into the good olive tree, how much more certainly will these natural branches be grafted on their own olive tree?
Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
25 For there is a truth, brethren, not revealed hitherto, of which I do not wish to leave you in ignorance, for fear you should attribute superior wisdom to yourselves--the truth, I mean, that partial blindness has fallen upon Israel until the great mass of the Gentiles have come in;
Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
26 and so all Israel will be saved. As is declared in Scripture, "From Mount Zion a Deliverer will come: He will remove all ungodliness from Jacob;
och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: "Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
27 and this shall be My Covenant with them; when I have taken away their sins."
Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem."
28 In relation to the Good News, the Jews are God's enemies for your sakes; but in relation to God's choice they are dearly loved for the sake of their forefathers.
Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull; men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas skull.
29 For God does not repent of His free gifts nor of His call;
Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
30 but just as you were formerly disobedient to Him, but now have received mercy at a time when they are disobedient,
Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
31 so now they also have been disobedient at a time when you are receiving mercy; so that to them too there may now be mercy.
så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
32 For God has locked up all in the prison of unbelief, that upon all alike He may have mercy. (eleēsē g1653)
Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan förbarma sig över dem alla. (eleēsē g1653)
33 Oh, how inexhaustible are God's resources and God's wisdom and God's knowledge! How impossible it is to search into His decrees or trace His footsteps!
O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
34 "Who has ever known the mind of the Lord, or shared His counsels?"
Ty "vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?
35 "Who has first given God anything, so as to receive payment in return?"
Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?"
