Matthew 18
1 Just then the disciples came to Jesus and asked, "Who ranks higher than others in the Kingdom of the Heavens?"
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 So He called a young child to Him, and, bidding him stand in the midst of them,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 said, "In solemn truth I tell you that unless you turn and become like little children, you will in no case be admitted into the Kingdom of the Heavens.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Whoever therefore shall humble himself as this young child, he it is who is superior to others in the Kingdom of the Heavens.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 And whoever for my sake receives one young child such as this, receives me.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 But whoever shall occasion the fall of one of these little ones who believe in me, it would be better for him to have a millstone hung round his neck and to be drowned in the depths of the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 "Alas for the world because of causes of falling! They cannot but come, but alas for each man through whom they come!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 If your hand or your foot is causing you to fall into sin, cut it off and away with it. It is better for you to enter into Life crippled in hand or foot than to remain in possession of two sound hands or feet but be thrown into the fire of the Ages. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 And if your eye is causing you to fall into sin, tear it out and away with it; it is better for you to enter into Life with only one eye, than to remain in possession of two eyes but be thrown into the Gehenna of fire. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 "Beware of ever despising one of these little ones, for I tell you that in Heaven their angels have continual access to my Father who is in Heaven.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What do you yourselves think? Suppose a man gets a hundred sheep and one of them strays away, will he not leave the ninety-nine on the hills and go and look for the one that is straying?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he succeeds in finding it, in solemn truth I tell you that he rejoices over it more than he does over the ninety-nine that have not gone astray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Just so it is not the will of your Father in Heaven that one of these little ones should be lost.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 "If your brother acts wrongly towards you, go and point out his fault to him when only you and he are there. If he listens to you, you have gained your brother.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 But if he will not listen to you, go again, and ask one or two to go with you, that every word spoken may be attested by two or three witnesses.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 If he refuses to hear them, appeal to the Church; and if he refuses to hear even the Church, regard him just as you regard a Gentile or a tax-gatherer.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 I solemnly tell you that whatever you as a Church bind on earth will in Heaven be held as bound, and whatever you loose on earth will in Heaven be held to be loosed.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 I also solemnly tell you that if two of you here on earth agree together concerning anything whatever that they shall ask, the boon will come to them from my Father who is in Heaven.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 For where there are two or three assembled in my name, there am I in the midst of them."
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 At this point Peter came to Him with the question, "Master, how often shall my brother act wrongly towards me and I forgive him? seven times?"
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 "I do not say seven times," answered Jesus, "but seventy times seven times.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 "For this reason the Kingdom of the Heavens may be compared to a king who determined to have a settlement of accounts with his servants.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 But as soon as he began the settlement, one was brought before him who owed 10,000 talents,
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 and was unable to pay. So his master ordered that he and his wife and children and everything that he had should be sold, and payment be made.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 The servant therefore falling down, prostrated himself at his feet and entreated him. "'Only give me time,' he said, 'and I will pay you the whole.'
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 "Whereupon his master, touched with compassion, set him free and forgave him the debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But no sooner had that servant gone out, than he met with one of his fellow servants who owed him 100 shillings; and seizing him by the throat and nearly strangling him he exclaimed, "'Pay me all you owe.'
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 "His fellow servant therefore fell at his feet and entreated him, "'Only give me time,' he said, 'and I will pay you.'
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 "He would not, however, but went and threw him into prison until he should pay what was due.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 His fellow servants, therefore, seeing what had happened, were exceedingly angry; and they came and told their master without reserve all that had happened.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 At once his master called him and said, "'Wicked servant, I forgave you all that debt, because you entreated me:
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 ought not you also to have had pity on your fellow servant, just as I had pity on you?'
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 "So his master, greatly incensed, handed him over to the jailers until he should pay all he owed him.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 "In the same way my Heavenly Father will deal with you, if you do not all of you forgive one another from your hearts."
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
