Matthew 17
1 Six day later, Jesus took with Him Peter and the brothers James and John, and brought them up a high mountain to a solitary place.
Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg.
2 There in their presence His form underwent a change; His face shone like the sun, and His raiment became as white as the light.
Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus.
3 And suddenly Moses and Elijah appeared to them conversing with Him.
Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.
4 Then Peter said to Jesus, "Master, we are thankful to you that we are here. If you approve, I will put up three tents here, one for you, one for Moses, and one for Elijah."
Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.
5 He was still speaking when a luminous cloud spread over them; and a voice was heard from within the cloud, which said, "This is My Son dearly beloved, in whom is My delight. Listen to Him."
Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer.
6 On hearing this voice, the disciples fell on their faces and were filled with terror.
Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade.
7 But Jesus came and touched them, and said, "Rouse yourselves and have no fear."
Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.
8 So they looked up, and saw no one but Jesus.
Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena.
9 As they were descending the mountain, Jesus laid a command upon them. "Tell no one," He said, "of the sight you have seen till the Son of Man has risen from among the dead."
Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.
10 "Why then," asked the disciples, "do the Scribes say that Elijah must first come?"
Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene?
11 "Elijah was indeed to come," He replied, "and would reform everything.
Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.
12 But I tell you that he has already come, and they did not recognize him, but dealt with him as they chose. And before long the Son of Man will be treated by them in a similar way."
Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.
13 Then it dawned upon the disciples that it was John the Baptist about whom He had spoken to them.
Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.
14 When they had returned to the people, there came to Him a man who fell on his knees before Him and besought Him.
Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;
15 "Sir," he said, "have pity on my son, for he is an epileptic and is very ill. Often he falls into the fire and often into the water.
Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet;
16 I have brought him to your disciples, and they have not been able to cure him."
Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.
17 "O unbelieving and perverse generation!" replied Jesus; "how long shall I be with you? how long shall I endure you? Bring him to me."
Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit.
18 Then Jesus reprimanded the demon, and it came out and left him; and the boy was cured from that moment.
Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund.
19 Then the disciples came to Jesus privately and asked Him, "Why could not we expel the demon?"
Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut?
20 "Because your faith is so small," He replied; "for I solemnly declare to you that if you have faith like a mustard-seed, you shall say to this mountain, 'Remove from this place to that,' and it will remove; and nothing shall be impossible to you.
Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit.
21 But an evil spirit of this kind is only driven out by prayer and fasting."
Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.
22 As they were travelling about in Galilee, Jesus said to them, "The Son of Man is about to be betrayed into the hands of men;
Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer;
23 they will put Him to death, but on the third day He will be raised to life again." And they were exceedingly distressed.
Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade.
24 After their arrival at Capernaum the collectors of the half-shekel came and asked Peter, "Does not your Teacher pay the half-shekel?"
Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning?
25 "Yes," he replied, and then went into the house. But before he spoke a word Jesus said, "What think you, Simon? From whom do this world's kings receive customs or capitation tax? from their own children, or from others?"
Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?
26 "From others," he replied. "Then the children go free," said Jesus.
Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri.
27 "However, lest we cause them to sin, go and throw a hook into the Lake, and take the first fish that comes up. When you open its mouth, you will find a shekel in it: bring that coin and give it to them for yourself and me."
Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.
