Hebrews 4

1 Therefore let us be on our guard lest perhaps, while He still leaves us a promise of being admitted to His rest, some one of you should be found to have fallen short of it.

Så låt oss nu frukta, att vi icke försumme det löfte, som är, att vi skole ingå i hans rolighet; och att ibland oss icke någor tillbakablifver.

2 For Good News has been brought to us as truly as to them; but the message they heard failed to benefit them, because they were not one in faith with those who gave heed to it.

Ty det är ock oss förkunnadt, så väl som dem; men det halp dem intet att de hörde ordet; efter de, som hörde, satte der icke tro till.

3 We who have believed are soon to be admitted to the true rest; as He has said, "As I swore in My anger, they shall not be admitted to My rest," although God's works had been going on ever since the creation of the world.

Ty vi, som trom, ingåm i rolighetena, som han sade: Såsom jag svor i mine vrede, de skola icke ingå i mina rolighet; der dock de verk fullbordad voro af verldenes begynnelse.

4 For, as we know, when speaking of the seventh day He has used the words, "And God rested on the seventh day from all His works;"

Ty han sade enstäds om den sjunde dagen alltså: Och Gud hvilade på sjunde dagen af all sin verk;

5 and He has also declared, "They shall not be admitted to My rest."

Och åter nu här: De skola icke ingå i min rolighet.

6 Since, then, it is still true that some will be admitted to that rest, and that because of disobedience those who formerly had Good News proclaimed to them were not admitted,

Efter det är ännu för handene, att somlige skola der ingå, och de, som det i förstone bebådadt vardt, äro icke komne dertill, för otrons skull;

7 He again definitely mentions a certain day, "To-day," saying long afterwards, by David's lips, in the words already quoted, "To-day, if you hear His voice, do not harden your hearts."

Lägger han åter en dag före, efter så lång tid, och säger genom David: I dag, såsom sagdt är, i dag, om I hören hans röst, så förhärder icke edor hjerta.

8 For if Joshua had given them the true rest, we should not afterwards hear God speaking of another still future day.

Ty om Josue hade kommit dem till rolighet, hade han ingalunda om en annan dag sedan sagt.

9 It follows that there still remains a sabbath rest for the people of God.

Derföre står Guds folke en rolighet tillbaka.

10 For He who has been admitted to His rest, has rested from His works as God did from His.

Ty den som ingången är uti hans rolighet, han hafver ock fått hvilo af sin verk, såsom Gud af sin.

11 Let it then be our earnest endeavour to be admitted to that rest, so that no one may perish through following the same example of unbelief.

Så vinnläggom oss nu, att vi mågom inkomma uti denna roligheten, på det icke någor skall falla uti samma otros efterdömelse.

12 For God's Message is full of life and power, and is keener than the sharpest two-edged sword. It pierces even to the severance of soul from spirit, and penetrates between the joints and the marrow, and it can discern the secret thoughts and purposes of the heart.

Ty Guds ord är lefvandes och kraftigt, och skarpare än något tveeggadt svärd: och går igenom, tilldess det åtskiljer själ och anda, och märg och ben; och är en domare öfver tankar och hjertans uppsåt.

13 And no created thing is able to escape its scrutiny; but everything lies bare and completely exposed before the eyes of Him with whom we have to do.

Och för honom är intet kreatur osynligit; utan all ting äro blott och uppenbar för hans ögon; om honom tale vi.

14 Inasmuch, then, as we have in Jesus, the Son of God, a great High Priest who has passed into Heaven itself, let us hold firmly to our profession of faith.

Efter vi nu hafve en stor öfversta Prest, Jesum, Guds Son, som i himmelen faren är, så låt oss hålla bekännelsen.

15 For we have not a High Priest who is unable to feel for us in our weaknesses, but one who was tempted in every respect just as we are tempted, and yet did not sin.

Ty vi hafve icke en öfversta Prest, som icke kan varkunna sig öfver vår svaghet; utan den som frestad är i all ting, lika som vi, dock utan synd.

16 Therefore let us come boldly to the throne of grace, that we may receive mercy and find grace to help us in our times of need.

Derföre låt oss trösteliga framgå till Nådastolen; att vi måge få barmhertighet, och finna nåd, på den tid oss hjelp behöfves.