Acts 25

1 Festus, having entered on his duties as governor of the province, two days later went up from Caesarea to Jerusalem.

Då nu Festus var kommen i landet, for han efter tre dagar upp ifrå Cesareen till Jerusalem.

2 The High Priests and the leading men among the Jews immediately made representations to him against Paul, and begged him--

Då kommo den öfverste Presten och de ypperste af Judarna till honom emot Paulum, och förmanade honom;

3 asking it as a favour, to Paul's prejudice--to have him brought to Jerusalem. They were planning an ambush to kill him on the way.

Och bådo om ynnest emot honom, att han ville kalla honom till Jerusalem; och de satte försåt för honom, till att dräpa honom i vägen.

4 Festus, however, replied that Paul was in custody in Caesarea, and that he was himself going there very soon.

Då svarade Festus, att Paulus skulle väl förvaras i Cesareen; men innan en kort tid ville han draga dit igen.

5 "Therefore let those of you," he said, "who can come, go down with me, and impeach the man, if there is anything amiss in him."

De som nu kunna ibland eder (sade han), komme ditned med oss, och klage då på honom, om de hafva något emot honom.

6 After a stay of eight or ten days in Jerusalem--not more--he went down to Caesarea; and the next day, taking his seat on the tribunal, he ordered Paul to be brought in.

Och sedan han hade töfvat der när dem mer än i tio dagar, for han ned till Cesareen; och dagen derefter satt han för rätta, och lät Paulum komma fram.

7 Upon Paul's arrival, the Jews who had come down from Jerusalem stood round him, and brought many grave charges against him which they were unable to substantiate.

Då han framkommen var, stodo de Judar kringom honom, som af Jerusalem nederkomne voro; och båro mång och svår klagomål före emot Paulum, som de icke bevisa kunde.

8 But, in reply, Paul said, "Neither against the Jewish Law, nor against the Temple, nor against Caesar, have I committed any offence whatever."

Och han försvarade sig, att han intet brutit hade, hvarken emot Judalagen, eller emot templet, eller emot Kejsaren.

9 Then Festus, being anxious to gratify the Jews, asked Paul, "Are you willing to go up to Jerusalem, and there stand your trial before me on these charges?"

Då ville Festus göra Judomen till vilja, och svarade Paulo, och sade: Vill du fara upp till Jerusalem, och der härom stå till rätta för mig?

10 "I am standing before Caesar's tribunal," replied Paul, "where alone I ought to be tried. The Jews have no real ground of complaint against me, as in fact you yourself are beginning to see more clearly.

Sade Paulus: Jag står för Kejsarerätt, och der bör mig dömas; Judomen hafver jag ingen orätt gjort, såsom du ock sjelfver bäst vetst.

11 If, however, I have done wrong and have committed any offence for which I deserve to die, I do not ask to be excused that penalty. But if there is no truth in what these men allege against me, no one has the right to give me up to them as a favour. I appeal to Caesar."

Men hafver jag någrom gjort skada, eller något det döden värdt är begått, då vedersakar jag icke dö. Är det ock intet sådant, som de åklaga mig före, kan ingen gifva mig dem så bort; jag skjuter mig till Kejsaren.

12 Then, after conferring with the Council, Festus replied, "To Caesar you have appealed: to Caesar you shall go."

Då hade Festus samtal med Rådet, och svarade: Till Kejsaren hafver du skjutit dig; till Kejsaren skall du ock fara.

13 A short time after this, Agrippa the king and Bernice came to Caesarea to pay a complimentary visit to Festus;

Och då någre dagar voro framlidne, foro Konung Agrippa och Bernice ned till Cesareen, och skulle helsa Festum.

14 and, during their rather long stay, Festus laid Paul's case before the king. "There is a man here," he said, "whom Felix left a prisoner,

Och medan de dvaldes der i många dagar, förtäljde Festus Konungenom Pauli sak, sägandes: Felix hafver låtit här efter sig en man fången;

15 about whom, when I went to Jerusalem, the High Priests and the Elders of the Jews made representations to me, begging that sentence might be pronounced against him.

Om hvilken, då jag kom till Jerusalem, underviste mig de öfverste Presterna, och Judarnas äldste, begärandes dom emot honom.

16 My reply was that it is not the custom among the Romans to give up any one for punishment before the accused has had his accusers face to face, and has had an opportunity of defending himself against the charge which has been brought against him.

Och jag svarade dem: Det är icke de Romerskas sed bortgifva några mennisko till att förgöras, förr än den, som anklagad varder, hafver åklagarena jemte sig, och får rum till att försvara sig i sakene;

17 "When, therefore, a number of them came here, the next day I took my seat on the tribunal, without any loss of time, and ordered the man to be brought in.

Derföre, då de hitkommo, utan all fördröjelse, dagen derefter satt jag för rätta, och hade mannen före.

18 But, when his accusers stood up, they did not charge him with the misdemeanours of which I had been suspecting him.

Då åklagarena kommo före, båro de ingen sak fram, den jag hade tänkt.

19 But they quarrelled with him about certain matters connected with their own religion, and about one Jesus who had died, but--so Paul persistently maintained--is now alive.

Men de hade någor spörsmål med honom om sina vantro, och om en som kallades Jesus, den död var, och Paulus stod deruppå, att han lefde.

20 I was at a loss how to investigate such questions, and asked Paul whether he would care to go to Jerusalem and there stand his trial on these matters.

Men då jag icke förstod mig i sakene, sade jag: om han ville fara till Jerusalem, och der stå till rätta derom.

21 But when Paul appealed to have his case kept for the Emperor's decision, I ordered him to be kept in prison until I could send him up to Caesar."

Och efter Paulus hade skottsmål, att Kejsaren skulle känna om hans sak, lät jag förvara honom, tilldess jag kunde sända honom till Kejsaren.

22 "I should like to hear the man myself," said Agrippa. "to-morrow," replied Festus, "you shall." Accordingly, the next day, Agrippa and Bernice came in state

Då sade Agrippa till Festum: Jag ville ock gerna höra mannen. I morgon, sade han, skall du få höran.

23 and took their seats in the Judgement Hall, attended by the Tribunes and the men of high rank in the city; and, at the command of Festus, Paul was brought in.

Dagen efter kom Agrippa och Bernice, med stor ståt, och gingo in på Rådhuset, med höfvitsmännerna, och de yppersta i staden; och vardt Paulus efter Festi befallning framhafder.

24 Then Festus said, "King Agrippa and all who are present with us, you see here the man about whom the whole nation of the Jews made suit to me, both in Jerusalem and here, crying out that he ought not to live any longer.

Och sade Festus: Konung Agrippa, och I män alle, som med oss tillstädes ären: Här sen I den mannen, om hvilken hele hopen af Judarna hafver bedit mig, både i Jerusalem och här, ropandes att honom borde icke lefva länger.

25 I could not discover that he had done anything for which he deserved to die; but as he has himself appealed to the Emperor, I have decided to send him to Rome.

Men jag fann honom intet bedrifvit hafva, det döden värdt var;

26 I have nothing very definite, however, to tell our Sovereign about him. So I have brought the man before you all--and especially before you, King Agrippa--that after he has been examined I may find something which I can put into writing.

Men efter han sköt sig till Kejsaren, så aktar jag ock sända honom. Men hvad jag skall skrifva herranom om honom, det visst är, hafver jag icke; hvarföre hafver jag nu honom här fram för eder, och mest för dig, Konung Agrippa, att när derom ransakadt är, må jag hafva hvad jag skrifva skall.

27 For, when sending a prisoner to Rome, it seems to me to be absurd not to state the charges against him."

Ty mig synes orätt vara att sända någon fången, och icke dermed gifva saken tillkänna, för hvilka han anklagad är.