Acts 12
1 Now, about that time, King Herod arrested certain members of the Church, in order to ill-treat them;
På samma tid tog Konung Herodes fatt på några af församlingene, till att pina dem.
2 and James, John's brother, he beheaded.
Och drap han Jacobum, Johannis broder, med svärd.
3 Finding that this gratified the Jews, he proceeded to seize Peter also; these being the days of Unleavened Bread.
Och då han såg, att det behagade Judomen väl, tog han ock fatt på Petrus; och det var om Sötebrödsdagarna.
4 He had him arrested and lodged in jail, handing him over to the care of sixteen soldiers; and intended after the Passover to bring him out again to the people.
Då han nu fick fatt på honom, satte han honom i fängelse, antvardandes honom fyra qvarter krigsknektar, till att förvaran; aktandes efter Påskana hafva honom ut för folket.
5 So Peter was kept in prison; but long and fervent prayer was offered to God by the Church on his behalf.
Och Petrus förvarades i fängelset. Men församlingen hade bön till Gud för honom, utan återvändo.
6 Now when Herod was on the point of taking him out of prison, that very night Peter was asleep between two soldiers, bound with two chains, and guards were on duty outside the door.
När nu Herodes ville haft honom före, i den samma nattene sof Petrus emellan två krigsknektar, bunden med två kedjor; och vaktarena voro för dörrene, och togo vara på fängelset.
7 Suddenly an angel of the Lord stood by him, and a light shone in the cell; and, striking Peter on the side, he woke him and said, "Rise quickly." Instantly the chains dropped off his wrists.
Och si, Herrans Ängel stod för honom, och ett sken lyste i huset, och stötte Petrum på sidona, och väckte honom upp, sägandes: Statt upp snarliga. Och kedjorna föllo utaf hans händer.
8 "Fasten your girdle," said the angel, "and tie on your sandals." He did so. Then the angel said, "Throw your cloak round you, and follow me."
Och sade Ängelen till honom: Bind om dig, och tag dina skor uppå; han ock så gjorde. Och han sade till honom: Tag din kjortel uppå, och följ mig.
9 So Peter went out, following him, yet could not believe that what the angel was doing was real, but supposed that he saw a vision.
Och så gick han ut, och följde honom; och visste icke, att det var sant, som skedde af Ängelen, utan mente att han hade sett en syn.
10 And passing through the first ward and the second, they came to the iron gate leading into the city. This opened to them of itself; and, going out, they passed on through one of the streets, and then suddenly the angel left him.
Och de gingo fram genom den första och andra vakten, och kommo till jernporten, som drog åt staden; den öppnades dem af sig sjelf; och de gingo derut, dragandes framåt en gato långt; och i det samma kom Ängelen ifrå honom.
11 Peter coming to himself said, "Now I know for certain that the Lord has sent His angel and has rescued me from the power of Herod and from all that the Jewish people were anticipating."
Då Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag förvisso, att Herren hafver sändt sin Ängel, och tagit mig utu Herodis hand, och ifrån all Judiska folkens åstundan.
12 So, after thinking things over, he went to the house of Mary, the mother of John surnamed Mark, where a large number of people were assembled, praying.
Och då han besinnade sig, kom han till Marie hus, som var Johannis moder, den ock kallades Marcus; och der voro månge församlade, och bådo.
13 When he knocked at the wicket in the door, a maidservant named Rhoda came to answer the knock;
Då Petrus klappade på porten, gick en piga ut att höra ho der var, benämnd Rode.
14 and recognizing Peter's voice, for very joy she did not open the door, but ran in and told them that Peter was standing there.
Och då hon kände Petri röst, lät hon icke upp porten, för glädjes skull; utan lopp in, och bådade dem att Petrus stod för porten.
15 "You are mad," they said. But she strenuously maintained that it was true. "It is his guardian angel," they said.
Då sade de till henne: Du äst icke vid din sinne. Då stod hon fast derpå, att det var så. Då sade de: Hans Ängel äret.
16 Meanwhile Peter went on knocking, until at last they opened the door and saw that it was really he, and were filled with amazement.
Men Petrus höll uppå att klappa. När de då uppläto, fingo de se honom, och förundrade sig.
17 But he motioned with his hand for silence, and then described to them how the Lord had brought him out of the prison. "Tell all this to James and the brethren," he added. Then he left them, and went to another place.
Då tecknade han dem med handene, att de skulle tiga; och förtäljde dem, huru Herren hade frälst honom utu fängelset; och han sade: Görer Jacobo och bröderna båd härom. Sedan gick han derut, och drog bort på en annan stad.
18 When morning came, there was no little commotion among the soldiers, as to what could possibly have become of Peter.
Men då dager vardt, var icke litet bekymmer ibland krigsknektarna, hvad af Petro skulle vordit.
19 And when Herod had had him searched for and could not find him, after sharply questioning the guards he ordered them away to execution. He then went down from Judaea to Caesarea and remained there.
Och Herodes hade båd efter honom, och fann honom icke; ty lät han ransaka vakterna, och hafva dem bort; och for ned af Judeen till Cesareen, och dvaldes der.
20 Now the people of Tyre and Sidon had incurred Herod's violent displeasure. So they sent a large deputation to wait on him; and having secured the good will of Blastus, his treasurer, they begged the king to be friendly with them again, because their country was dependent on his for its food supply.
Och Herodes var illa tillfrids med dem af Tyro och Sidon. Men de kommo endrägteliga till honom, och talade vid Blastum, som Konungens kamererare var, och begärade frid; ty deras landsände hade sin näring af Konungens land.
21 So, on an appointed day, Herod, having arrayed himself in royal robes, took his seat on the tribunal, and was haranguing them;
Då bestämde Herodes en dag, och klädde sig uti Konungslig kläder, och satte sig på domstolen, och hade ett tal till dem;
22 and the assembled people kept shouting, "It is the voice of a god, and not of a man!"
Och folket ropade: Guds röst är detta, och icke menniskors.
23 Instantly an angel of the Lord struck him, because he had not given the glory to God, and being eaten up by worms, he died.
Och straxt slog honom Herrans Ängel, derföre att han icke gaf Gudi ärona; och han vardt uppfräten af matkar, och gaf upp andan.
24 But God's Message prospered, and converts were multiplied.
Men Guds ord växte och förökades.
25 And Barnabas and Saul returned from Jerusalem, having discharged their mission, and they brought with them John, surnamed Mark.
Men Barnabas och Paulus foro igen till Jerusalem, och fingo den undsättning ifrå sig; och togo med sig Johannes, som ock kallades Marcus.
