1 Corinthians 15
1 But let me recall to you, brethren, the Good News which I brought you, which you accepted, and on which you are standing,
Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;
2 through which also you are obtaining salvation, if you bear in mind the words in which I proclaimed it--unless indeed your faith has been unreal from the very first.
Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.
3 For I repeated to you the all-important fact which also I had been taught, that Christ died for our sins in accordance with the Scriptures;
Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;
4 that He was buried; that He rose to life again on the third day in accordance with the Scriptures,
Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.
5 and was seen by Peter, and then by the Twelve.
Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.
6 Afterwards He was seen by more than five hundred brethren at once, most of whom are still alive, although some of them have now fallen asleep.
Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.
7 Afterwards He was seen by James, and then by all the Apostles.
Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.
8 And last of all, as to one of untimely birth, He appeared to me also.
På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.
9 For I am the least of the Apostles, and am not fit to be called an Apostle--because I persecuted the Church of God.
Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.
10 But what I am I am by the grace of God, and His grace bestowed upon me did not prove ineffectual. But I labored more strenuously than all the rest--yet it was not I, but God's grace working with me.
Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.
11 But whether it is I or they, this is the way we preach and the way that you came to believe.
Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.
12 But if Christ is preached as having risen from the dead, how is it that some of you say that there is no such thing as a resurrection of the dead?
Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?
13 If there is no such thing as a resurrection of the dead, then Christ Himself has not risen to life.
Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.
14 And if Christ has not risen, it follows that what we preach is a delusion, and that your faith also is a delusion.
Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.
15 Nay more, we are actually being discovered to be bearing false witness about God, because we have testified that God raised Christ to life, whom He did not raise, if in reality none of the dead are raised.
Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.
16 For if none of the dead are raised to life, then Christ has not risen;
Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.
17 and if Christ has not risen, your faith is a vain thing--you are still in your sins.
Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.
18 It follows also that those who have fallen asleep in Christ have perished.
Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.
19 If in this present life we have a hope resting on Christ, and nothing more, we are more to be pitied than all the rest of the world.
Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.
20 But, in reality, Christ has risen from among the dead, being the first to do so of those who are asleep.
Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.
21 For seeing that death came through man, through man comes also the resurrection of the dead.
Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.
22 For just as through Adam all die, so also through Christ all will be made alive again.
Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
23 But this will happen to each in the right order--Christ having been the first to rise, and afterwards Christ's people rising at His return.
Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.
24 Later on, comes the End, when He is to surrender the Kingship to God, the Father, when He shall have overthrown all other government and all other authority and power.
Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.
25 For He must continue King until He shall have put all His enemies under His feet.
Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.
26 The last enemy that is to be overthrown is Death;
Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.
27 for He will have put all things in subjection under His feet. And when He shall have declared that "All things are in subjection," it will be with the manifest exception of Him who has reduced them all to subjection to Him.
Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.
28 But when the whole universe has been made subject to Him, then the Son Himself will also become subject to Him who has made the universe subject to Him, in order that GOD may be all in all.
Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
29 Otherwise what will become of those who got themselves baptized for the dead? If the dead do not rise at all, why are these baptized for them?
Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?
30 Why also do we Apostles expose ourselves to danger every hour?
Och hvi stå vi alltid uti fara?
31 I protest, brethren, as surely as I glory over you--which I may justly do in Christ Jesus our Lord--that I die day by day.
Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.
32 If from merely human motives I have fought with wild beasts in Ephesus, what profit is it to me? If the dead do not rise, let us eat and drink, for tomorrow we are to die.
Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.
33 Do not deceive yourselves: "Evil companionships corrupt good morals."
Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.
34 Wake from this drunken fit; live righteous lives, and cease to sin; for some have no knowledge of God: I speak thus in order to move you to shame.
Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.
35 But some one will say, "How can the dead rise? And with what kind of body do they come back?"
Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?
36 Foolish man! the seed you yourself sow has no life given to it unless it first dies;
Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.
37 and as for what you sow, it is not the plant which is to be that you are sowing, but a bare grain, of wheat (it may be) or of something else, and God gives it a body as He has seen fit,
Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant.
38 and to each kind of seed a body of its own.
Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.
39 All flesh is not the same: there is human flesh, and flesh of cattle, of birds, and of fishes.
Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.
40 There are bodies which are celestial and there are bodies which are earthly, but the glory of the celestial ones is one thing, and that of the earthly ones is another.
Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.
41 There is one glory of the sun, another of the moon, and another of the stars; for star differs from star in glory.
En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.
42 It is the same with the resurrection of the dead. The body is sown in a state of decay, it is raised free from decay;
Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.
43 it is sown in dishonor, it is raised in glory; it is sown in weakness, it is raised in power;
Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.
44 an animal body is sown, a spiritual body is raised. As surely as there is an animal body, so there is also a spiritual body.
Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;
45 In the same way also it is written, "The first man Adam became a living animal"; the last Adam is a life-giving Spirit.
Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.
46 Nevertheless, it is not what is spiritual that came first, but what is animal; what is spiritual came afterwards.
Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.
47 The first man is a man of earth, earthy; the second man is from Heaven.
Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.
48 What the earthy one is, that also are those who are earthy; and what the heavenly One is, that also are those who are heavenly.
Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.
49 And as we have borne a resemblance to the earthy one, let us see to it that we also bear a resemblance to the heavenly One.
Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.
50 But this I tell you, brethren: our mortal bodies cannot inherit the Kingdom of God, nor will what is perishable inherit what is imperishable.
Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.
51 I tell you a truth hitherto kept secret: we shall not all sleep, but we shall all be changed,
Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,
52 in a moment, in the twinkling of an eye, at the sounding of the last trumpet; for the trumpet will sound, and the dead will be raised incapable of decay, and we shall be changed.
Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.
53 For so it must be: this perishable nature must clothe itself with what is imperishable, and this mortality must clothe itself with immortality.
Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.
54 But when this perishable nature has put on what is imperishable, and this mortality has put on immortality, then will the words of Scripture be fulfilled, "Death has been swallowed up in victory."
Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.
Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger? (Hadēs g86)
56 Now sin is the sting of death, and sin derives its power from the Law;
Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.
57 but God be thanked who gives us the victory through our Lord Jesus Christ!
Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.
58 Therefore, my dear brethren, be firm, unmovable, busily occupied at all times in the Lord's work, knowing that your toil is not fruitless in the Lord.
Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.
