Romans 7
1 Know ye not, brethren, (for I speak to them that know the law) that the law hath dominion over a man as long as he liveth?
Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?
2 For the woman who hath a husband, is bound by the law to [her] husband so long as he liveth; but if the husband is dead, she is loosed from the law of [her] husband.
Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.
3 So then, if while [her] husband liveth, she is married to another man, she shall be called an adulteress: but if her husband is dead, she is free from that law; so that she is no adulteress, though she be married to another man.
Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.
4 Wherefore, my brethren, ye also are become dead to the law by the body of Christ; that ye should be married to another, [even] to him who is raised from the dead, that we should bring forth fruit to God.
Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.
5 For when we were in the flesh, the motions of sins, which were by the law, did work in our members to bring forth fruit to death:
Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.
6 But now we are delivered from the law, that being dead by which we were held; that we should serve in newness of spirit, and not [in] the oldness of the letter.
Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.
7 What shall we say then? [Is] the law sin? By no means. No, I had not known sin, but by the law: for I had not known lust, except the law had said, Thou shalt not covet.
Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
8 But sin, taking occasion by the commandment, wrought in me all manner of concupiscence. For without the law sin [was] dead.
Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.
9 For I was alive without the law once: but when the commandment came, sin revived, and I died.
Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
10 And the commandment which [was ordained] to life, I found [to be] to death.
Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
11 For sin, taking occasion by the commandment, deceived me, and by it slew [me].
Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
12 Wherefore the law [is] holy, and the commandment holy, and just, and good.
Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
13 Was then that which is good made death to me? By no means. But sin, that it might appear sin, working death in me by that which is good; that sin by the commandment might become exceeding sinful.
Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
14 For we know that the law is spiritual: but I am carnal, sold under sin.
Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.
15 For that which I do, I allow not: for what I would, that I do not; but what I hate, that I do.
Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.
16 If then I do that which I would not, I consent to the law that [it is] good.
Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.
17 Now then it is no more I that do it, but sin that dwelleth in me.
Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
18 For I know that in me (that is, in my flesh, ) dwelleth no good thing: for to will is present with me; but [how] to perform that which is good, I find not.
Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.
19 For the good that I would, I do not; but the evil which I would not, that I do.
Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.
20 Now if I do that which I would not, it is no more I that do it, but sin that dwelleth in me.
Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
21 I find then a law, that when I would do good, evil is present with me.
Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.
22 For I delight in the law of God, after the inward man:
Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;
23 But I see another law in my members warring against the law of my mind, and bringing me into captivity to the law of sin which is in my members.
Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.
24 O wretched man that I am! who shall deliver me from the body of this death?
Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?
25 I thank God, through Jesus Christ our Lord. So then, with the mind I myself serve the law of God; but with the flesh the law of sin.
Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.
