Romans 10
1 Brethren, my heart's desire and prayer to God for Israel is, that they may be saved.
Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige;
2 For I bear them testimony that they have a zeal of God, but not according to knowledge.
Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga.
3 For they, being ignorant of God's righteousness, and seeking to establish their own righteousness, have not submitted themselves to the righteousness of God.
Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne.
4 For Christ [is] the end of the law for righteousness to every one that believeth.
Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror.
5 For Moses describeth the righteousness which is by the law, That the man who doeth these things shall live by them.
Moses skrifver om den rättfärdighet som kommer af lagen, att hvilken menniska som det gör, hon lefver deruti.
6 But the righteousness which is by faith speaketh on this wise, Say not in thy heart, Who shall ascend into heaven? (that is, to bring Christ down.)
Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned.
7 Or, Who shall descend into the deep? (that is, to bring Christ again from the dead.) (Abyssos g12)
Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda. (Abyssos g12)
8 But what saith it? The word is nigh thee, [even] in thy mouth, and in thy heart: that is, the word of faith, which we preach:
Men hvad säger ( Skriften )? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom.
9 That if thou shalt confess with thy mouth the Lord Jesus, and shalt believe in thy heart that God hath raised him from the dead, thou shalt be saved.
Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig.
10 For with the heart man believeth to righteousness; and with the mouth confession is made to salvation.
Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig.
11 For the scripture saith, whoever believeth on him shall not be ashamed.
Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam.
12 For there is no difference between the Jew and the Greek: for the same Lord over all, is rich to all that call upon him,
Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom.
13 For whoever shall call upon the name of the Lord shall be saved.
Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig.
14 How then shall they call on him in whom they have not believed? and how shall they believe in him of whom they have not heard? and how shall they hear without a preacher?
Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare?
15 And how shall they preach, except they be sent? as it is written, How beautiful are the feet of them that preach the gospel of peace, and bring glad tidings of good things?
Och huru skola de predika, utan de varda sände? såsom skrifvet är: O! huru ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna, deras som godt förkunna.
16 But they have not all obeyed the gospel. For Isaiah saith, Lord, who hath believed our report?
Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan?
17 So then, faith [cometh] by hearing, and hearing by the word of God.
Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord.
18 But I say, Have they not heard? Yes verily, their sound went into all the earth, and their words to the ends of the world.
Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar.
19 But I say, Did not Israel know? First, Moses saith, I will provoke you to jealousy by [them that are] no people, [and] by a foolish nation I will anger you.
Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder.
20 But Isaiah is very bold, and saith, I was found by them that sought me not; I was made manifest to them that asked not for me.
Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jag är funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig.
21 But to Israel he saith, All day long I have stretched forth my hands to a disobedient and gainsaying people.
Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket.
