Psalms 79
1 A Psalm of Asaph. O God, the heathen have come into thy inheritance; thy holy temple have they defiled; they have laid Jerusalem on heaps.
En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort.
2 The dead bodies of thy servants have they given [to be] food to the fowls of the heaven, the flesh of thy saints, to the beasts of the earth.
De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene.
3 Their blood have they shed like water around Jerusalem; and [there was] none to bury [them].
De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof.
4 We have become a reproach to our neighbors, a scorn and derision to them that are around us.
Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro.
5 How long, LORD? wilt thou be angry for ever? shall thy jealousy burn like fire?
Herre, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta?
6 Pour out thy wrath upon the heathen that have not known thee, and upon the kingdoms that have not called upon thy name.
Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla.
7 For they have devoured Jacob, and laid waste his dwelling-place.
Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt.
8 O remember not against us former iniquities: let thy tender mercies speedily succor us: for we are brought very low.
Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne.
9 Help us, O God of our salvation, for the glory of thy name: and deliver us, and purge away our sins, for thy name's sake.
Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull.
10 Why should the heathen say, Where [is] their God? let him be known among the heathen in our sight [by] avenging the blood of thy servants [which is] shed.
Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon.
11 Let the sighing of the prisoner come before thee; according to the greatness of thy power preserve thou those that are appointed to die;
Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn.
12 And render to our neighbors seven-fold into their bosom their reproach, with which they have reproached thee, O LORD.
Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva.
13 So we thy people and sheep of thy pasture will give thee thanks for ever: we will show forth thy praise to all generations.
Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.
