< Psalms 78 >
1 Maschil of Asaph. Give ear, O my people, [to] my law: incline your ear to the words of my mouth.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 I will open my mouth in a parable: I will utter dark sayings of old:
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Which we have heard and known, and our fathers have told us.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 We will not hide [them] from their children, showing to the generation to come the praises of the LORD, and his strength, and his wonderful works that he hath done.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 That the generation to come might know [them], [even] the children [who] should be born; [who] should arise and declare [them] to their children:
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 That they might set their hope in God, and not forget the works of God, but keep his commandments:
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation [that] set not their heart aright, and whose spirit was not steadfast with God.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 The children of Ephraim, [being] armed, [and] carrying bows, turned back in the day of battle.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 And forgot his works, and his wonders that he had shown them.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Marvelous things did he in the sight of their fathers, in the land of Egypt, [in] the field of Zoan.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 He divided the sea, and caused them to pass through; and he made the waters to stand as a heap.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 In the day-time also he led them with a cloud, and all the night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 He cleaved the rocks in the wilderness, and gave [them] drink as [out of] the great depths.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 And they sinned yet more against him by provoking the Most High in the wilderness.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 And they tempted God in their heart by asking food for their desire.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Yes, they spoke against God; they said, Can God furnish a table in the wilderness?
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Behold, he smote the rock, that the waters gushed out, and the streams overflowed; can he give bread also? can he provide flesh for his people?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»
21 Therefore the LORD heard [this], and was wroth: so a fire was kindled against Jacob, and anger also came up against Israel;
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 Because they believed not in God, and trusted not in his salvation:
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Though he had commanded the clouds from above, and opened the doors of heaven,
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 And had rained down manna upon them to eat, and had given them of the corn of heaven.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Man ate angels' food: he sent them food to the full.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 He caused an east wind to blow in the heaven: and by his power he brought in the south wind.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 He rained flesh also upon them as dust, and feathered fowls like as the sand of the sea:
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 And he let [it] fall in the midst of their camp, around their habitations.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 So they ate, and were well filled: for he gave them their own desire;
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 They were not estranged from their desire: but while their meat [was] yet in their mouths,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 The wrath of God came upon them, and slew the fattest of them, and smote down the chosen [men] of Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 For all this they sinned still, and believed not for his wondrous works.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Therefore their days did he consume in vanity, and their years in trouble.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 When he slew them, then they sought him: and they returned and inquired early after God.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 And they remembered that God [was] their rock, and the high God their redeemer.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Nevertheless they flattered him with their mouth, and they lied to him with their tongues.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 For their heart was not right with him, neither were they steadfast in his covenant.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 But he, [being] full of compassion, forgave [their] iniquity, and destroyed [them] not: yes, many a time he turned his anger away, and did not stir up all his wrath.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 For he remembered that they [were but] flesh; a wind that passeth away, and cometh not again.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 How oft did they provoke him in the wilderness, [and] grieve him in the desert!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Yes, they turned back and tempted God, and limited the Holy One of Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 They remembered not his hand, [nor] the day when he delivered them from the enemy.
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 How he had wrought his signs in Egypt, and his wonders in the field of Zoan:
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 And had turned their rivers into blood; and their floods, that they could not drink.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 He sent divers sorts of flies among them, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 He gave also their increase to the caterpillar, and their labor to the locust.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 He destroyed their vines with hail, and their sycamore trees with frost.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 He gave up their cattle also to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and trouble, by sending evil angels [among them].
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 He made a way to his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 And smote all the first-born in Egypt; the chief of [their] strength in the tabernacles of Ham:
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 But made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 And he led them on safely, so that they feared not: but the sea overwhelmed their enemies.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 And he brought them to the border of his sanctuary, [even to] this mountain, [which] his right hand had purchased.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 He cast out the heathen also before them, and divided them an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Yet they tempted and provoked the most high God, and kept not his testimonies:
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 But turned back, and dealt unfaithfully like their fathers: they were turned aside like a deceitful bow.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 When God heard [this], he was wroth, and greatly abhorred Israel:
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 So that he forsook the tabernacle of Shiloh, the tent [which] he placed among men;
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 And delivered his strength into captivity, and his glory into the enemy's hand.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 He gave over his people also to the sword; and was wroth with his inheritance.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 The fire consumed their young men; and their maidens were not given to marriage.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Their priests fell by the sword; and their widows made no lamentation.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Then the LORD awaked as one out of sleep, [and] like a mighty man that shouteth by reason of wine.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 And he smote his enemies in the hinder part: he put them to a perpetual reproach.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Moreover he refused the tabernacle of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim:
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 And he built his sanctuary like high [palaces], like the earth which he hath established for ever.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 He chose David also his servant, and took him from the sheep-folds:
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 From following the ewes great with young he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 So he fed them according to the integrity of his heart; and guided them by the skillfulness of his hands.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. Se Makt i Ordförkl.