Psalms 69
1 To the chief Musician upon Shoshannim, [A Psalm] of David. Save me, O God; for the waters are come in to [my] soul.
För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 I sink in deep mire, where [there is] no standing: I am come into deep waters, where the floods overflow me.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 I am weary of my crying: my throat is dried: my eyes fail while I wait for my God.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 They that hate me without a cause are more than the hairs of my head: they that would destroy me, [being] my enemies wrongfully, are mighty: then I restored [that] which I took not away.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 O God, thou knowest my foolishness; and my sins are not hid from thee.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 Let not them that wait on thee, O LORD God of hosts, be ashamed for my sake: let not those that seek thee be confounded for my sake, O God of Israel.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 I am become a stranger to my brethren, and an alien to my mother's children.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 For the zeal of thy house hath eaten me up; and the reproaches of them that reproached thee have fallen upon me.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 When I wept, [and chastened] my soul with fasting, that was to my reproach.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 I made sackcloth also my garment; and I became a proverb to them.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 They that sit in the gate speak against me; and I [was] the song of the drunkards.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 But as for me, my prayer [is] to thee, O LORD, [in] an acceptable time: O God, in the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 Deliver me out of the mire, and let me not sink: let me be delivered from them that hate me, and out of the deep waters.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 Let not the water-flood overflow me, neither let the deep swallow me up, and let not the pit shut her mouth upon me.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 Hear me, O LORD; for thy loving-kindness [is] good: turn to me according to the multitude of thy tender mercies.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 And hide not thy face from thy servant; for I am in trouble: hear me speedily.
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 Draw nigh to my soul, [and] redeem it: deliver me because of my enemies.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonor: my adversaries [are] all before thee.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 Reproach hath broken my heart; and I am full of heaviness: and I looked [for some] to take pity, but [there was] none; and for comforters, but I found none.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 They gave me also gall for my food; and in my thirst they gave me vinegar to drink.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 Let their table become a snare before them: and [that which should have been] for [their] welfare, [let it become] a trap.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 Let their eyes be darkened, that they see not; and make their loins continually to shake.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 Pour out thy indignation upon them, and let thy wrathful anger take hold of them.
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 Let their habitation be desolate; [and] let none dwell in their tents.
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 For they persecute [him] whom thou hast smitten; and they talk to the grief of those whom thou hast wounded.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 Add iniquity to their iniquity: and let them not come into thy righteousness.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 Let them be blotted out of the book of the living, and not be written with the righteous.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 But I [am] poor and sorrowful: let thy salvation, O God, set me up on high.
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 [This] also shall please the LORD better than an ox [or] bullock that hath horns and hoofs.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 The humble shall see [this], [and] be glad: and your heart shall live that seek God.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 For the LORD heareth the poor, and despiseth not his prisoners.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 Let the heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein.
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may dwell there, and have it in possession.
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 The seed also of his servants shall inherit it: and they that love his name shall dwell therein.
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
