Psalms 44
1 To the chief Musician for the sons of Korah, Maschil. We have heard with our ears, O God, our fathers have told us, [what] work thou didst in their days, in the times of old.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
2 [How] thou didst drive out the heathen with thy hand, and didst plant them; [how] thou didst afflict the people, and cast them out.
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
3 For they obtained not the land in possession by their own sword, neither did their own arm save them: but thy right hand, and thy arm, and the light of thy countenance, because thou hadst a favor to them.
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
4 Thou art my King, O God: command deliverances for Jacob.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
5 Through thee will we push down our enemies: through thy name we will tread them under that rise up against us.
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
6 For I will not trust in my bow, neither shall my sword save me.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
7 But thou hast saved us from our enemies, and hast put them to shame that hated us.
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
8 In God we boast all the day long, and praise thy name for ever. (Selah)
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
9 But thou hast cast off, and put us to shame; and goest not forth with our armies.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
10 Thou makest us to turn back from the enemy: and they who hate us plunder for themselves.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
11 Thou hast given us like sheep [appointed] for food; and hast scattered us among the heathen.
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
12 Thou sellest thy people for naught, and dost not increase [thy wealth] by their price.
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
13 Thou makest us a reproach to our neighbors, a scorn and a derision to them that are around us.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
14 Thou makest us a by-word among the heathen, a shaking of the head among the people.
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
15 My confusion [is] continually before me, and the shame of my face hath covered me,
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
16 For the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and avenger.
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17 All this is come upon us; yet we have not forgotten thee, neither have we dealt falsely in thy covenant.
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18 Our heart is not turned back, neither have our steps declined from thy way;
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19 Though thou hast severely broke us in the place of dragons, and covered us with the shades of death.
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20 If we have forgotten the name of our God, or stretched out our hands to a strange god;
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21 Will not God search out this? for he knoweth the secrets of the heart.
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22 Yes, for thy sake are we killed all the day long; we are counted as sheep for the slaughter.
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23 Awake, why sleepest thou, O LORD? arise, cast [us] not off for ever.
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24 Why hidest thou thy face, [and] forgettest our affliction and our oppression?
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25 For our soul is bowed down to the dust: our belly cleaveth to the earth.
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26 Arise for our help, and redeem us for thy mercies' sake.
Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
