Psalms 38
1 A Psalm of David, to bring to remembrance. O LORD, rebuke me not in thy wrath: neither chasten me in thy hot displeasure.
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2 For thy arrows stick fast in me, and thy hand falleth heavy upon me.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3 [There is] no soundness in my flesh because of thy anger; neither [is there any] rest in my bones because of my sin.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4 For my iniquities have gone over my head: as a heavy burden they are too heavy for me.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5 My wounds are offensive, [and] are corrupt because of my foolishness.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6 I am troubled; I am bowed down greatly; I go mourning all the day long.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7 For my loins are filled with a lothsome [disease]: and [there is] no soundness in my flesh.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8 I am feeble and grievously broken: I have roared by reason of the disquietness of my heart.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 LORD, all my desire [is] before thee; and my groaning is not hid from thee.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 My heart panteth, my strength faileth me: as for the light of my eyes, that also is gone from me.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 My lovers and my friends stand aloof from my affliction; and my kinsmen stand afar off.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 They also that seek after my life lay snares [for me]: and they that seek my hurt speak mischievous things, and imagine deceits all the day long.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 But I, as a deaf [man], heard not; and [I was] as a dumb man [that] openeth not his mouth.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 Thus I was as a man that heareth not, and in whose mouth [are] no reproofs.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15 For in thee, O LORD, do I hope: thou wilt hear, O LORD my God.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16 For I said, [Hear me], lest [otherwise] they should rejoice over me: when my foot slippeth, they magnify [themselves] against me.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17 For I [am] ready to halt, and my sorrow [is] continually before me.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18 For I will declare my iniquity; I will be sorry for my sin.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19 But my enemies [are] lively, [and] they are strong: and they that hate me wrongfully are multiplied.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20 They also that render evil for good are my adversaries; because I follow [the thing that is] good.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21 Forsake me not, O LORD: O my God, be not far from me.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22 Make haste to help me, O LORD my salvation.
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
