Psalms 38
1 A Psalm of David, to bring to remembrance. O LORD, rebuke me not in thy wrath: neither chasten me in thy hot displeasure.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 For thy arrows stick fast in me, and thy hand falleth heavy upon me.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 [There is] no soundness in my flesh because of thy anger; neither [is there any] rest in my bones because of my sin.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 For my iniquities have gone over my head: as a heavy burden they are too heavy for me.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 My wounds are offensive, [and] are corrupt because of my foolishness.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 I am troubled; I am bowed down greatly; I go mourning all the day long.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 For my loins are filled with a lothsome [disease]: and [there is] no soundness in my flesh.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 I am feeble and grievously broken: I have roared by reason of the disquietness of my heart.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 LORD, all my desire [is] before thee; and my groaning is not hid from thee.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 My heart panteth, my strength faileth me: as for the light of my eyes, that also is gone from me.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 My lovers and my friends stand aloof from my affliction; and my kinsmen stand afar off.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 They also that seek after my life lay snares [for me]: and they that seek my hurt speak mischievous things, and imagine deceits all the day long.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 But I, as a deaf [man], heard not; and [I was] as a dumb man [that] openeth not his mouth.
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Thus I was as a man that heareth not, and in whose mouth [are] no reproofs.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 For in thee, O LORD, do I hope: thou wilt hear, O LORD my God.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 For I said, [Hear me], lest [otherwise] they should rejoice over me: when my foot slippeth, they magnify [themselves] against me.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 For I [am] ready to halt, and my sorrow [is] continually before me.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 For I will declare my iniquity; I will be sorry for my sin.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 But my enemies [are] lively, [and] they are strong: and they that hate me wrongfully are multiplied.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 They also that render evil for good are my adversaries; because I follow [the thing that is] good.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Forsake me not, O LORD: O my God, be not far from me.
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Make haste to help me, O LORD my salvation.
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
