Psalms 18
1 To the chief Musician, [A Psalm] of David, the servant of the LORD, who spoke to the LORD the words of this song in the day [that] the LORD delivered him from the hand of all his enemies, and from the hand of Saul: And he said, I will love thee, O LORD, my strength.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 The LORD [is] my rock, and my fortress, and my deliverer; my God, my strength, in whom I will trust; my buckler, and the horn of my salvation, [and] my high tower.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 I will call upon the LORD, [who is worthy] to be praised: so shall I be saved from my enemies.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 The sorrows of death compassed me, and the floods of ungodly men made me afraid.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 In my distress I called upon the LORD, and cried to my God: he heard my voice out of his temple, and my cry came before him, [even] into his ears.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Then the earth shook and trembled; the foundations also of the hills moved and were shaken, because he was wroth.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 There went up a smoke out of his nostrils, and fire out of his mouth devoured: coals were kindled by it.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 He bowed the heavens also, and came down: and darkness [was] under his feet.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 And he rode upon a cherub, and flew; yes, he flew upon the wings of the wind.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 He made darkness his secret place; his pavilion around him [were] dark waters [and] thick clouds of the skies.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 At the brightness [that was] before him his thick clouds passed, hail [stones] and coals of fire.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 The LORD also thundered in the heavens, and the Highest gave his voice; hail [stones] and coals of fire.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Yes, he sent out his arrows, and scattered them; and he shot out lightnings, and discomfited them.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 Then the channels of waters were seen, and the foundations of the world were uncovered at thy rebuke, O LORD, at the blast of the breath of thy nostrils.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 He sent from above, he took me, he drew me out of many waters.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 He delivered me from my strong enemy, and from them who hated me: for they were too strong for me.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 They attacked me in the day of my calamity: but the LORD was my stay.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 He brought me forth also in a large place; he delivered me, because he delighted in me.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 The LORD rewarded me according to my righteousness; according to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 For I have kept the ways of the LORD, and have not wickedly departed from my God.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 For all his judgments [were] before me, and I did not put away his statutes from me.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 I was also upright before him, and I kept myself from my iniquity.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 Therefore hath the LORD recompensed me according to my righteousness, according to the cleanness of my hands in his sight.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 With the merciful thou wilt show thyself merciful; with an upright man thou wilt show thyself upright;
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 With the pure thou wilt show thyself pure; and with the froward thou wilt contend.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 For thou wilt save the afflicted people; but wilt bring down high looks.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 For thou wilt light my candle: the LORD my God will enlighten my darkness.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 For by thee I have run through a troop; and by my God have I leaped over a wall.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 [As for] God, his way [is] perfect: the word of the LORD is tried: he [is] a buckler to all those that trust in him.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 For who [is] God save the LORD? or who [is] a rock save our God?
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 [It is] God that girdeth me with strength, and maketh my way perfect.
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 He maketh my feet like hinds' [feet], and setteth me upon my high places.
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 He teacheth my hands to war, so that a bow of steel is broken by my arms.
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Thou hast also given me the shield of thy salvation: and thy right hand hath held me up and thy gentleness hath made me great.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Thou hast enlarged my steps under me, that my feet did not slip.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 I have pursued my enemies, and overtaken them: neither did I turn again till they were consumed.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 I have wounded them that they were not able to rise: they have fallen under my feet.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 For thou hast girded me with strength to battle: thou hast subdued under me those that rose up against me.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Thou hast also given me the necks of my enemies; that I might destroy them that hate me.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 They cried, but [there was] none to save [them]: [even] to the LORD, but he answered them not.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Then I beat them small as the dust before the wind: I cast them out as the dirt in the streets.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Thou hast delivered me from the strivings of the people; [and] thou hast made me the head of the heathen: a people [whom] I have not known shall serve me.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 As soon as they hear of me, they shall obey me: the strangers shall submit themselves to me.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 The strangers shall fade away, and be afraid from their close places.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 The LORD liveth; and blessed [be] my rock; and let the God of my salvation be exalted.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 [It is] God that avengeth me, and subdueth the people under me.
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 He delivereth me from my enemies: yes, thou liftest me up above those that rise up against me: thou hast delivered me from the violent man.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Therefore will I give thanks to thee, O LORD, among the heathen, and sing praises to thy name.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 He giveth great deliverance to his king; and showeth mercy to his anointed, to David, and to his seed for ever.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
