Psalms 147
1 Praise ye the LORD: for [it is] good to sing praises to our God; for [it is] pleasant; [and] praise is comely.
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 The LORD buildeth up Jerusalem: he gathereth together the outcasts of Israel.
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 He healeth the broken in heart, and bindeth up their wounds.
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 He telleth the number of the stars; he calleth them all by [their] names.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Great [is] our LORD, and of great power: his understanding [is] infinite.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 The LORD lifteth up the meek: he casteth the wicked down to the ground.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Sing to the LORD with thanksgiving; sing praise upon the harp to our God:
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Who covereth the heaven with clouds, who prepareth rain for the earth, who maketh grass to grow upon the mountains.
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 He giveth to the beast his food, [and] to the young ravens which cry.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 He delighteth not in the strength of the horse: he taketh not pleasure in the legs of a man.
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 The LORD taketh pleasure in them that fear him, in those that hope in his mercy.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Praise the LORD, O Jerusalem; praise thy God, O Zion.
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children within thee.
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 He maketh peace [in] thy borders, [and] filleth thee with the finest of the wheat.
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 He sendeth forth his commandment [upon] earth: his word runneth very swiftly.
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 He giveth snow like wool: he scattereth the hoar-frost like ashes.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 He casteth forth his ice like morsels: who can stand before his cold?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 He sendeth out his word, and melteth them: he causeth his wind to blow, [and] the waters flow.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 He showeth his word to Jacob, his statutes and his judgments to Israel.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 He hath not dealt so with any nation: and [as for his] judgments, they have not known them. Praise ye the LORD.
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
