Psalms 147
1 Praise ye the LORD: for [it is] good to sing praises to our God; for [it is] pleasant; [and] praise is comely.
Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
2 The LORD buildeth up Jerusalem: he gathereth together the outcasts of Israel.
Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
3 He healeth the broken in heart, and bindeth up their wounds.
Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
4 He telleth the number of the stars; he calleth them all by [their] names.
Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
5 Great [is] our LORD, and of great power: his understanding [is] infinite.
Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
6 The LORD lifteth up the meek: he casteth the wicked down to the ground.
Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
7 Sing to the LORD with thanksgiving; sing praise upon the harp to our God:
Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
8 Who covereth the heaven with clouds, who prepareth rain for the earth, who maketh grass to grow upon the mountains.
Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
9 He giveth to the beast his food, [and] to the young ravens which cry.
Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
10 He delighteth not in the strength of the horse: he taketh not pleasure in the legs of a man.
Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
11 The LORD taketh pleasure in them that fear him, in those that hope in his mercy.
Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
12 Praise the LORD, O Jerusalem; praise thy God, O Zion.
Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
13 For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children within thee.
Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
14 He maketh peace [in] thy borders, [and] filleth thee with the finest of the wheat.
Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
15 He sendeth forth his commandment [upon] earth: his word runneth very swiftly.
Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
16 He giveth snow like wool: he scattereth the hoar-frost like ashes.
Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
17 He casteth forth his ice like morsels: who can stand before his cold?
Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
18 He sendeth out his word, and melteth them: he causeth his wind to blow, [and] the waters flow.
Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
19 He showeth his word to Jacob, his statutes and his judgments to Israel.
Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
20 He hath not dealt so with any nation: and [as for his] judgments, they have not known them. Praise ye the LORD.
Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
