Psalms 139
1 To the chief Musician, A Psalm of David. O LORD, thou hast searched me, and known [me].
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Thou knowest my down-sitting and my up rising, thou understandest my thought afar off.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Thou compassest my path and my lying down, and art acquainted [with] all my ways.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 For [there is] not a word on my tongue, [but] lo, O LORD, thou knowest it altogether.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Thou hast beset me behind and before, and laid thy hand upon me.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 [Such] knowledge [is] too wonderful for me; it is high, I cannot [attain] to it.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Whither shall I go from thy spirit? or whither shall I flee from thy presence?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 If I ascend into heaven, thou [art] there: if I make my bed in hell, behold, thou [art there]. (Sheol h7585)
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 [If] I take the wings of the morning, [and] dwell in the uttermost parts of the sea;
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 Even there shall thy hand lead me, and thy right hand shall hold me.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 If I say, Surely the darkness shall cover me; even the night shall be light about me.
Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
12 Yes, the darkness hideth not from thee; but the night shineth as the day: the darkness and the light [are] both alike [to thee].
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 For thou hast possessed my reins: thou hast covered me in my mother's womb.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 I will praise thee: for I am fearfully [and] wonderfully made: wonderful [are] thy works; and [that] my soul well knoweth.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 My substance was not hid from thee when I was made in secret, [and] curiously formed in the lowest parts of the earth.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Thy eyes saw my substance, yet being imperfect; and in thy book all [my members] were written, [which] in continuance were fashioned, when [as yet there was] none of them.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 How precious also are thy thoughts to me, O God! how great is the sum of them!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 [If] I should count them, they are more in number than the sand: when I awake, I am still with thee.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Surely thou wilt slay the wicked, O God: depart from me therefore, ye bloody men.
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 For they speak against thee wickedly, [and] thy enemies take [thy name] in vain.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Do not I hate them, O LORD, that hate thee? and am not I grieved with those that rise up against thee?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 I hate them with perfect hatred: I count them my enemies.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Search me, O God, and know my heart; try me, and know my thoughts:
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 And see if [there is any] wicked way in me, and lead me in the way everlasting.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
