Psalms 105
1 O give thanks to the LORD; call upon his name: make known his deeds among the people.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Sing to him, sing psalms to him: talk ye of all his wondrous works.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Glory ye in his holy name: let the heart of them rejoice that seek the LORD.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Seek the LORD, and his strength: seek his face evermore.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Remember his wonderful works that he hath done; his wonders, and the judgments of his mouth;
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 O ye seed of Abraham his servant, ye children of Jacob his chosen.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 He [is] the LORD our God: his judgments [are] in all the earth.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 He hath remembered his covenant for ever, the word [which] he commanded to a thousand generations.
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 Which [covenant] he made with Abraham, and his oath to Isaac;
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 And confirmed the same to Jacob for a law, [and] to Israel [for] an everlasting covenant:
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 Saying, To thee will I give the land of Canaan, the lot of your inheritance:
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 When they were a few men in number; yes, very few, and strangers in it.
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 When they went from one nation to another, from [one] kingdom to another people;
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 He suffered no man to do them wrong: yes, he reproved kings for their sakes;
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 [Saying], Touch not my anointed, and do my prophets no harm.
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 Moreover he called for a famine upon the land: he broke the whole staff of bread.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 He sent a man before them, [even] Joseph, [who] was sold for a servant:
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 Whose feet they hurt with fetters: he was laid in iron:
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 Until the time that his word came: the word of the LORD tried him.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 The king sent and loosed him; [even] the ruler of the people, and let him go free.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 He made him lord of his house, and ruler of all his substance:
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 To bind his princes at his pleasure; and teach his senators wisdom.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Israel also came into Egypt; and Jacob sojourned in the land of Ham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 And he increased his people greatly; and made them stronger than their enemies.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 He turned their heart to hate his people, to deal subtilly with his servants.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 He sent Moses his servant; [and] Aaron whom he had chosen.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 They showed his signs among them, and wonders in the land of Ham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 He sent darkness, and made it dark; and they rebelled not against his word.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 He turned their waters into blood, and slew their fish.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Their land brought forth frogs in abundance, in the chambers of their kings.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 He spoke, and there came divers sorts of flies, [and] lice in all their borders.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 He gave them hail for rain, [and] flaming fire in their land.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 He smote their vines also and their fig-trees; and broke the trees of their borders.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 He spoke, and the locusts came, and caterpillars, and that without number,
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 And ate up all the herbs in their land, and devoured the fruit of their ground.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 He smote also all the first-born in their land, the chief of all their strength.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 He brought them forth also with silver and gold: and [there was] not one feeble [person] among their tribes.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Egypt was glad when they departed: for the fear of them fell upon them.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 He spread a cloud for a covering; and fire to give light in the night.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 [The people] asked, and he brought quails, and satisfied them with the bread of heaven.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 He opened the rock, and the waters gushed out; they ran in the dry places [like] a river.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 For he remembered his holy promise, [and] Abraham his servant.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 And he brought forth his people with joy, [and] his chosen with gladness:
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 And gave them the lands of the heathen: and they inherited the labor of the people;
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 That they might observe his statutes, and keep his laws. Praise ye the LORD.
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
