Proverbs 1
1 The proverbs of Solomon the son of David, king of Israel;
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 To know wisdom and instruction; to perceive the words of understanding;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 To receive the instruction of wisdom, justice, and judgment, and equity;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 To give subtilty to the simple, to the young man knowledge and discretion.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 A wise [man] will hear, and will increase learning; and a man of understanding shall attain to wise counsels:
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 To understand a proverb, and the interpretation; the words of the wise, and their dark sayings.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The fear of the LORD [is] the beginning of knowledge: [but] fools despise wisdom and instruction.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My son, hear the instruction of thy father, and forsake not the law of thy mother:
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 For they [shalt be] an ornament of grace to thy head, and chains about thy neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if sinners entice thee, consent thou not.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they say, Come with us, let us lay wait for blood, let us lurk privily for the innocent without cause:
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Let us swallow them up alive as the grave; and whole, as those that go down into the pit: (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We shall find all precious substance, we shall fill our houses with spoil:
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Cast in thy lot among us; let us all have one purse:
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My son, walk not thou in the way with them; refrain thy foot from their path:
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For their feet run to evil, and make haste to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Surely in vain the net is spread in the sight of any bird.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 And they lay wait for their [own] blood; they lurk privily for their [own] lives.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So [are] the ways of every one that is greedy of gain; [who] taketh away the life of its owners.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom crieth without; she uttereth her voice in the streets:
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 She crieth in the chief place of concourse, in the openings of the gates: in the city she uttereth her words, [saying],
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 How long, ye simple ones, will ye love simplicity? and the scorners delight in their scorning, and fools hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Turn you at my reproof: behold, I will pour out my spirit to you, I will make known to you my words.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Because I have called, and ye refused; I have stretched out my hand, and no man regarded;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 But ye have set at naught all my counsel, and rejected my reproof:
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 I also will laugh at your calamity; I will mock when your fear cometh;
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 When your fear cometh as desolation, and your destruction cometh as a whirlwind; when distress and anguish cometh upon you.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then shall they call upon me, but I will not answer; they shall seek me early, but they shall not find me:
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 For that they hated knowledge, and did not choose the fear of the LORD:
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 They rejected my counsel: they despised all my reproof.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therefore shall they eat of the fruit of their own way, and be filled with their own devices.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For the turning away of the simple shall slay them, and the prosperity of fools shall destroy them.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But whoever hearkeneth to me shall dwell in safety, and shall be quiet from fear of evil.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
