Proverbs 9
1 Wisdom hath built her house, she hath hewn out her seven pillars:
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 She hath killed her beasts; she hath mingled her wine; she hath also furnished her table.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 She hath sent forth her maidens: she crieth upon the highest places of the city,
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 Whoever [is] simple, let him turn in hither: [as for] him that wanteth understanding, she saith to him,
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Come, eat of my bread, and drink of the wine [which] I have mingled.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Forsake the foolish, and live; and go in the way of understanding.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 He that reproveth a scorner, getteth to himself shame: and he that rebuketh a wicked [man getteth] himself a blot.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Reprove not a scorner, lest he shall hate thee: rebuke a wise man, and he will love thee.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Give [instruction] to a wise [man], and he will be yet wiser: teach a just [man], and he will increase in learning.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 The fear of the LORD [is] the beginning of wisdom: and the knowledge of the holy [is] understanding.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 For by me thy days shall be multiplied, and the years of thy life shall be increased.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 If thou art wise, thou shalt be wise for thyself: but [if] thou scornest, thou alone shalt bear [it].
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 A foolish woman [is] clamorous: [she is] simple, and knoweth nothing.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 For she sitteth at the door of her house, on a seat in the high places of the city,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 To call passengers who go right on their ways:
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 Whoever [is] simple, let him turn in hither: and [as for] him that wanteth understanding, she saith to him,
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 Stolen waters are sweet, and bread [eaten] in secret is pleasant.
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
