Proverbs 7
1 My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Keep my commandments, and live; and my law as the apple of thy eye.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bind them upon thy fingers, write them upon the table of thy heart.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Say to wisdom, Thou [art] my sister; and call understanding [thy] kinswoman:
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 That they may keep thee from the strange woman, from the stranger [which] flattereth with her words.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For at the window of my house I looked through my casement,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 And beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a young man void of understanding,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Passing through the street near her corner; and he went the way to her house.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 In the twilight, in the evening, in the black and dark night:
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 And behold, there met him a woman [with] the attire of a harlot, and subtil of heart.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 (She [is] loud and stubborn; her feet abide not in her house:
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Now [is she] without, now in the streets, and lieth in wait at every corner.)
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 So she caught him, and kissed him, [and] with an impudent face said to him,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 [I have] peace-offerings with me; this day have I paid my vows.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Therefore I came forth to meet thee, diligently to seek thy face, and I have found thee.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 I have decked my bed with coverings of tapestry, with carved [works], with fine linen of Egypt.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Come, let us take our fill of love until the morning: let us solace ourselves with loves.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For the good-man [is] not at home, he is gone a long journey:
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 He hath taken a bag of money with him, [and] will come home at the day appointed.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 With her much fair speech she caused him to yield, with the flattering of her lips she impelled him.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 He goeth after her quickly, as an ox goeth to the slaughter, or as a fool to the correction of the stocks;
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Till a dart striketh through his liver; as a bird hasteth to the snare, and knoweth not that it [is] for his life.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Now therefore hearken to me, O ye children, and attend to the words of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Let not thy heart decline to her ways, go not astray in her paths.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For she hath cast down many wounded: yes, many strong [men] have been slain by her.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
