Proverbs 13
1 A wise son [heareth] his father's instruction: but a scorner heareth not rebuke.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 A man shall eat good by the fruit of [his] mouth: but the soul of the transgressors [shall eat] violence.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 He that keepeth his mouth keepeth his life: [but] he that openeth wide his lips shall have destruction.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 The soul of the sluggard desireth, and [hath] nothing: but the soul of the diligent shall be made fat.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 A righteous [man] hateth lying: but a wicked [man] is lothsome, and cometh to shame.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Righteousness keepeth [him that is] upright in the way: but wickedness overthroweth the sinner.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 There is that maketh himself rich, yet [hath] nothing: [there is] that maketh himself poor, yet [hath] great riches.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 The ransom of a man's life [is] his riches: but the poor heareth not rebuke.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 The light of the righteous rejoiceth: but the lamp of the wicked shall be extinguished.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Only by pride cometh contention: but with the well-advised [is] wisdom.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Wealth [gotten] by vanity shall be diminished: but he that gathereth by labor shall increase.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Hope deferred maketh the heart sick: but [when] the desire cometh, [it is] a tree of life.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Whoever despiseth the word shall be destroyed: but he that feareth the commandment shall be rewarded.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 The law of the wise [is] a fountain of life, to depart from the snares of death.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Good understanding giveth favor: but the way of transgressors [is] hard.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Every prudent [man] dealeth with knowledge: but a fool layeth open [his] folly.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 A wicked messenger falleth into mischief: but a faithful embassador [is] health.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Poverty and shame [shall be to] him that refuseth instruction: but he that regardeth reproof shall be honored.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 The desire accomplished is sweet to the soul: but [it is] abomination to fools to depart from evil.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 He that walketh with wise [men] shall be wise: but a companion of fools shall be destroyed.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Evil pursueth sinners: but to the righteous good shall be repaid.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 A good [man] leaveth an inheritance to his children's children: and the wealth of the sinner [is] laid up for the just.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Much food [is in] the tillage of the poor: but there is [that is] destroyed for want of judgment.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 He that spareth his rod hateth his son: but he that loveth him chasteneth him betimes.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 The righteous eateth to the satisfying of his soul: but the belly of the wicked shall want.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
