Mark 5
1 And they came over to the other side of the sea, into the country of the Gadarenes.
Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
2 And when he had come out of the boat, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit,
Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
3 Who had [his] dwelling among the tombs; and no man could bind him, no, not with chains:
han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
4 For he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been plucked asunder by him, and the fetters broken in pieces: neither could any [man] tame him.
ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
5 And always, night and day, he was on the mountains, and in the tombs, crying, and cutting himself with stones.
Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
6 But when he saw Jesus afar off, he ran and worshiped him,
När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
7 And cried with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, [thou] Son of the Most High God? I adjure thee by God, that thou torment me not.
och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
8 (For he said to him, Come out of the man, [thou] unclean spirit.)
Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
9 And he asked him, What [is] thy name? And he answered, saying, My name [is] Legion: for we are many.
Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
10 And he besought him much that he would not send them away out of the country.
Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
11 Now there was there nigh to the mountains a great herd of swine feeding.
Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
12 And all the demons besought him, saying, Send us into the swine, that we may enter into them.
Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
13 And forthwith Jesus gave them leave. And the unclean spirits went out, and entered into the swine: and the herd ran violently down a steep place into the sea (they were about two thousand) and were choked in the sea.
Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
14 And they that fed the swine fled, and told [it] in the city, and in the country. And they went out to see what it was that was done.
Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
15 And they come to Jesus, and see him that was possessed with the demon, and had the legion, sitting, and clothed, and in his right mind: and they were afraid.
När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
16 And they that saw [it] told them how it befell him that was possessed with the demon, and [also] concerning the swine.
Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
17 And they began to pray him to depart out of their borders.
Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
18 And when he had come into the boat, he that had been possessed with the demon prayed him that he might be with him.
När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
19 Yet Jesus suffered him not, but saith to him, Go home to thy friends, and tell them how great things the Lord hath done for thee, and hath had compassion on thee.
Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
20 And he departed, and began to publish in Decapolis how great things Jesus had done for him. And all [men] wondered.
Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
21 And when Jesus had passed over again in a boat to the other side, much people gathered to him: and he was nigh to the sea.
Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
22 And behold, there cometh one of the rulers of the synagogue, Jairus by name; and when he saw him, he fell at his feet,
Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
23 And besought him greatly, saying, My little daughter lieth at the point of death: [I pray thee], come and lay thy hands on her, that she may be healed; and she will live.
och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
24 And [Jesus] went with him; and many people followed him, and thronged him.
Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
25 And a certain woman who had an issue of blood twelve years,
Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
26 And had suffered many things from many physicians, and had spent all that she had, and was not relieved, but rather grew worse,
och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
27 When she had heard of Jesus, came in the crowd behind, and touched his garment.
Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
28 For she said, If I may touch but his clothes, I shall be whole.
Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
29 And immediately the fountain of her blood was dried up; and she felt in [her] body that she was healed of that infirmity.
Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
30 And Jesus, immediately knowing in himself that virtue had gone out of him, turned him about in the throng, and said, Who touched my clothes?
Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
31 And his disciples said to him, Thou seest the multitude thronging thee, and sayest thou, Who touched me?
Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
32 And he looked around, to see her that had done this thing.
Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
33 But the woman fearing and trembling, knowing what was done in her, came and fell down before him, and told him all the truth.
Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
34 And he said to her, Daughter, thy faith hath made thee whole; go in peace, and be healed of thy infirmity.
Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
35 While he was yet speaking, there came from the ruler of the synagogue's [house certain] who said, Thy daughter is dead: why troublest thou the Master any further?
Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
36 As soon as Jesus heard the word that was spoken, he saith to the ruler of the synagogue, Be not afraid, only believe,
Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
37 And he suffered no man to follow him, save Peter, and James, and John the brother of James.
Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
38 And he cometh to the house of the ruler of the synagogue, and seeth the tumult, and them that wept and wailed greatly.
Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
39 And when he had come in, he saith to them, Why make ye this tumult, and weep? the damsel is not dead, but sleepeth.
Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
40 And they derided him: but when he had put them all out, he taketh the father and the mother of the damsel, and them that were with him, and entereth in where the damsel was lying.
Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
41 And he took the damsel by the hand, and said to her, Talitha cumi: which is, being interpreted, Damsel (I say to thee) arise.
Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
42 And forthwith the damsel arose, and walked; for she was [of the age] of twelve years. And they were astonished with a great astonishment.
Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
43 And he charged them strictly that no man should know it; and commanded that something should be given her to eat.
Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
