Luke 1
1 Forasmuch as many have taken in hand to set forth in order a declaration of those things which are most surely believed among us,
Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
2 Even as they delivered them to us, who from the beginning were eye-witnesses, and ministers of the word;
Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
3 It seemed good to me also, having had perfect understanding of all things from the very first, to write to thee in order, most excellent Theophilus,
Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
4 That thou mayest know the certainty of those things in which thou hast been instructed.
Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
5 There was in the days of Herod the king of Judea, a certain priest named Zacharias, of the course of Abia: and his wife [was] of the daughters of Aaron, and her name [was] Elisabeth.
Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
6 And they were both righteous before God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless.
De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
7 And they had no child, because Elisabeth was barren, and they both were far advanced in years.
Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
8 And it came to pass, that, while he executed the priests' office before God in the order of his course,
Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
9 According to the custom of the priests' office, his lot was to burn incense when he went into the temple of the Lord.
Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
10 And the whole multitude of the people were praying without, at the time of incense.
Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
11 And there appeared to him an angel of the Lord, standing on the right side of the altar of incense.
Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
12 And when Zacharias saw [him], he was troubled, and fear fell upon him.
Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
13 But the angel said to him, Fear not, Zacharias: for thy prayer is heard; and thy wife Elisabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John.
Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
14 And thou shalt have joy and gladness, and many shall rejoice at his birth.
Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
15 For he shall be great in the sight of the Lord, and shall drink neither wine nor strong drink; and he shall be filled with the Holy Spirit, even from his mother's womb.
Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
16 And many of the children of Israel shall he turn to the Lord their God.
Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
17 And he shall go before him in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient to the wisdom of the just; to make ready a people prepared for the Lord.
Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
18 And Zacharias said to the angel, By what shall I know this? for I am an old man, and my wife far advanced in years.
Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19 And the angel answering, said to him, I am Gabriel, who stand in the presence of God; and am sent to speak to thee, and to show thee these glad tidings.
Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
20 And behold, thou shalt be dumb, and not able to speak, until the day that these things shall be performed, because thou believest not my words which shall be fulfilled in their season.
Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
21 And the people waited for Zacharias, and marveled that he tarried so long in the temple.
Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
22 And when he came out, he could not speak to them: and they perceived that he had seen a vision in the temple; for he beckoned to them, and remained speechless.
Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
23 And it came to pass, that as soon as the days of his ministration were accomplished, he departed to his own house.
Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
24 And after those days his wife Elisabeth conceived, and secluded herself five months, saying,
Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
25 Thus hath the Lord dealt with me in the days in which he looked on [me], to take away my reproach among men.
Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26 And in the sixth month, the angel Gabriel was sent from God to a city of Galilee, named Nazareth,
Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
27 To a virgin espoused to a man whose name was Joseph, of the house of David; and the virgin's name [was] Mary.
Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28 And the angel came to her, and said, Hail, [thou that art] highly favored, the Lord [is] with thee: blessed [art] thou among women.
Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
29 And when she saw [him], she was troubled at his saying, and cast in her mind what manner of salutation this should be.
Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
30 And the angel said to her, Fear not, Mary: for thou hast found favor with God.
Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
31 And behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name JESUS.
Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32 He will be great, and will be called the Son of the Highest; and the Lord God will give to him the throne of his father David.
Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
33 And he will reign over the house of Jacob for ever, and of his kingdom there will be no end. (aiōn g165)
Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
34 Then said Mary to the angel, How shall this be, seeing I know not a man?
Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35 And the angel answered and said to her, The Holy Spirit will come upon thee, and the power of the Highest will overshadow thee: therefore also that holy thing which shall be born of thee shall be called the Son of God.
Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
36 And behold, thy cousin Elisabeth, she hath also conceived a son in her old age; and this is the sixth month with her who was called barren:
Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
37 For with God nothing will be impossible.
Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38 And Mary said, Behold the handmaid of the Lord, be it to me according to thy word. And the angel departed from her.
Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
39 And Mary arose in those days, and went into the hill-country with haste, into a city of Judah,
Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40 And entered into the house of Zacharias, and saluted Elisabeth.
Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
41 And it came to pass, that when Elisabeth heard the salutation of Mary, the babe leaped in her womb: and Elisabeth was filled with the Holy Spirit.
Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
42 And she spoke with a loud voice, and said, Blessed [art] thou among women, and blessed [is] the fruit of thy womb.
Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
43 And whence [is] this to me, that the mother of my Lord should come to me?
Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
44 For lo, as soon as the voice of thy salutation sounded in my ears, the babe leaped in my womb for joy.
Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45 And blessed [is] she that believed that there will be a performance of those things which were told her from the Lord.
Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
46 And Mary said, My soul doth magnify the Lord,
Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
47 And my spirit hath rejoiced in God my Savior.
Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48 For he hath regarded the low estate of his handmaiden: for behold, from henceforth all generations will call me blessed.
Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49 For he that is mighty hath done to me great things, and holy [is] his name.
Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50 And his mercy [is] on them that fear him, from generation to generation.
Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51 He hath shown strength with his arm; he hath scattered the proud in the imagination of their hearts.
Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52 He hath put down the mighty from [their] seats, and exalted them of low degree.
De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53 He hath filled the hungry with good things, and the rich he hath sent away empty.
De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54 He hath sustained his servant Israel, in remembrance of [his] mercy;
Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)
56 And Mary abode with her about three months, and returned to her own house.
Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57 Now Elisabeth's full time came that she should be delivered; and she brought forth a son.
Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 And her neighbors and her cousins heard that the Lord had shown great mercy upon her; and they rejoiced with her.
Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59 And it came to pass, that on the eighth day they came to circumcise the child; and they called him Zacharias, after the name of his father.
Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60 And his mother answered and said, Not [so]; but he shall be called John.
Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61 And they said to her, There is none of thy kindred that is called by this name.
Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62 And they made signs to his father, how he would have him called.
Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63 And he asked for a writing-table, and wrote, saying, His name is John. And they all wondered.
Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64 And his mouth was opened immediately, and his tongue [loosed], and he spoke, and praised God.
Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65 And fear came on all that dwelt around them; and all these sayings were noised abroad throughout all the hill-country of Judea.
Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66 And all they that had heard [them], laid [them] up in their hearts, saying, What manner of child will this be! And the hand of the Lord was with him.
Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67 And his father Zacharias was filled with the Holy Spirit, and prophesied, saying,
Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68 Blessed [be] the Lord God of Israel; for he hath visited and redeemed his people.
Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69 And hath raised up a horn of salvation for us, in the house of his servant David:
Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)
71 That we should be saved from our enemies, and from the hand of all that hate us;
Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72 To perform the mercy [promised] to our fathers, and to remember his holy covenant:
Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73 The oath which he swore to our father Abraham,
Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74 That he would grant to us, that we being delivered out of the hand of our enemies, might serve him without fear,
Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75 In holiness and righteousness before him, all the days of our life.
I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76 And thou, child, shalt be called the prophet of the Highest, for thou shalt go before the face of the Lord to prepare his ways;
Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77 To give knowledge of salvation to his people, by the remission of their sins,
Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78 Through the tender mercy of our God; by which the day-spring from on high hath visited us,
Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79 To give light to them that sit in darkness and [in] the shades of death, to guide our feet into the way of peace.
Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80 And the child grew, and became strong in spirit, and was in the deserts till the day of his showing to Israel.
Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
