Luke 24
1 Now upon the first [day] of the week, very early in the morning, they came to the sepulcher, bringing the spices which they had prepared, and certain [others] with them.
På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.
2 And they found the stone rolled away from the sepulcher.
Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;
3 And they entered in, and found not the body of the Lord Jesus.
Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.
4 And it came to pass, as they were much perplexed at this, behold, two men stood by them in shining garments.
Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.
5 And as they were afraid, and bowed down [their] faces to the earth, they said to them, Why seek ye the living among the dead?
Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?
6 He is not here, but is risen. Remember how he spoke to you when he was yet in Galilee,
Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,
7 Saying, The Son of man must be delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again.
Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.
8 And they remembered his words,
Och så begynte de komma ihåg hans ord;
9 And returned from the sepulcher, and told all these things to the eleven, and to all the rest.
Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.
10 It was Mary Magdalene, and Joanna, and Mary [the mother] of James, and other [women that were] with them, who told these things to the apostles.
Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.
11 And their words seemed to them as idle tales, and they believed them not.
Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.
12 Then Peter arose, and ran to the sepulcher, and stooping down, he beheld the linen clothes laid by themselves, and departed, wondering in himself at that which had come to pass.
Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.
13 And behold, two of them went that same day to a village called Emmaus, which was from Jerusalem [about] sixty furlongs.
Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
14 And they talked together of all these things which had happened.
Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.
15 And it came to pass, that, while they communed [together], and reasoned, Jesus himself drew near, and went with them.
Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.
16 But their eyes were held, that they should not know him.
Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.
17 And he said to them, What manner of communications [are] these that ye have one to another, as ye walk, and are sad?
Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?
18 And one of them, whose name was Cleopas, answering, said to him, Art thou only a stranger in Jerusalem, and hast not known the things which have come to pass there in these days?
Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?
19 And he said to them, What things? And they said to him, Concerning Jesus of Nazareth, who was a prophet mighty in deed and word before God, and all the people:
Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;
20 And how the chief priests and our rulers delivered him to be condemned to death, and crucified him.
Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
21 But we trusted that it had been he who would have redeemed Israel: and besides all this, to-day is the third day since these things were done.
Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.
22 Yes, and certain women also of our company made us astonished, who were early at the sepulcher.
Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;
23 And when they found not his body, they came, saying, that they had also seen a vision of angels, who said that he was alive.
Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
24 And certain of them who were with us, went to the sepulcher, and found [it] even so as the women had said: but him they saw not.
Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
25 Then he said to them, O fools, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken!
Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
26 Ought not Christ to suffer these things, and to enter into his glory?
Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
27 And beginning at Moses, and all the prophets, he expounded to them in all the scriptures the things concerning himself.
Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
28 And they drew nigh to the village whither they were going: and he made as though he would go further.
Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
29 But they constrained him, saying, Abide with us: for it is towards evening, and the day is far spent. And he went in to tarry with them.
Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
30 And it came to pass, as he sat at table with them, he took bread, and blessed [it], and broke, and gave to them.
Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
31 And their eyes were opened, and they knew him: and he vanished out of their sight.
Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
32 And they said one to another, Did not our heart burn within us while he talked with us by the way, and while he opened to us the scriptures?
Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
33 And they rose the same hour, and returned to Jerusalem, and found the eleven assembled, and them that were with them,
Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
34 Saying, The Lord is risen indeed, and hath appeared to Simon.
De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
35 And they told what things [were done] in the way, and how he was known to them in breaking of bread.
Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
36 And as they were thus speaking, Jesus himself stood in the midst of them, and saith to them, Peace [be] to you.
Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
37 But they were terrified and affrighted, and supposed that they had seen a spirit.
Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
38 And he said to them, Why are ye troubled? and why do thoughts arise in your hearts?
Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
39 Behold my hands and my feet, that it is I myself: handle me, and see; for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me have.
Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
40 And when he had thus spoken, he showed them [his] hands and [his] feet.
Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
41 And while they yet believed not for joy, and wondered, he said to them, Have ye here any thing for food?
Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
42 And they gave him a piece of a broiled fish, and a honey-comb.
Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
43 And he took [it], and ate before them.
Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
44 And he said to them, These [are] the words which I spoke to you, while I was yet with you, that all things must be fulfilled, which were written in the law of Moses, and [in] the prophets, and [in] the psalms, concerning me.
Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
45 Then he opened their understanding, that they might understand the scriptures,
Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;
46 And said to them, Thus it is written, and thus it behooved Christ to suffer, and to rise from the dead the third day:
Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;
47 And that repentance and remission of sins should be preached in his name among all nations, beginning at Jerusalem.
Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.
48 And ye are witnesses of these things.
Och I ären vittne till allt detta.
49 And behold, I send the promise of my Father upon you: but tarry ye in the city of Jerusalem, until ye are endued with power from on high.
Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene.
50 And he led them out as far as to Bethany: and he lifted up his hands, and blessed them.
Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.
51 And it came to pass, while he was blessing them, he was parted from them, and carried up into heaven.
Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.
52 And they worshiped him, and returned to Jerusalem with great joy:
Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;
53 And were continually in the temple, praising and blessing God. Amen.
Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.
