Lamentations 3
1 I [am] the man [that] hath seen affliction by the rod of his wrath.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 He hath led me, and brought [me into] darkness, but not [into] light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely against me is he turned; he turneth his hand [against me] all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 My flesh and my skin hath he made old; he hath broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He hath built against me, and compassed [me] with gall and labor.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 He hath set me in dark places, as [they that are] dead of old.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He hath hedged me about, that I cannot get out: he hath made my chain heavy.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Also when I cry and shout, he shutteth out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He hath inclosed my ways with hewn stone, he hath made my paths crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 He [was] to me [as] a bear lying in wait, [and as] a lion in secret places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 He hath turned aside my ways, and pulled me in pieces: he hath made me desolate.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He hath caused the arrows of his quiver to enter into my reins.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I was a derision to all my people; [and] their song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He hath filled me with bitterness, he hath made me drunken with wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 He hath also broken my teeth with gravel stones, he hath covered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 And thou hast removed my soul far off from peace: I forgat prosperity.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I said, My strength and my hope hath perished from the LORD:
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Remembering my affliction and my misery, the wormwood and the gall.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 My soul hath [them] still in remembrance, and is humbled in me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 This I recall to my mind, therefore have I hope.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 [It is of] the LORD'S mercies that we are not consumed, because his compassions fail not.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 [They are] new every morning: great [is] thy faithfulness.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 The LORD [is] my portion, saith my soul; therefore will I hope in him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 The LORD [is] good to them that wait for him, to the soul [that] seeketh him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 [It is] good that [a man] should both hope and quietly wait for the salvation of the LORD.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 [It is] good for a man that he should bear the yoke in his youth.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 He sitteth alone, and keepeth silence, because he hath borne [it] upon him.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 He putteth his mouth in the dust; if there may be hope.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 He giveth [his] cheek to him that smiteth him: he is filled full with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the LORD will not cast off for ever:
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 But though he causeth grief, yet will he have compassion according to the multitude of his mercies.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For he doth not afflict willingly nor grieve the children of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To crush under his feet all the prisoners of the earth,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 To turn aside the right of a man before the face of the most High,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 To subvert a man in his cause, the LORD approveth not.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who [is] he [that] saith, and it cometh to pass, [when] the LORD commandeth [it] not?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Out of the mouth of the most High proceedeth not evil and good?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Why doth a living man complain, a man for the punishment of his sins?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let us search and try our ways, and turn again to the LORD.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let us lift up our heart with [our] hands to God in the heavens.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We have transgressed and have rebelled: thou hast not pardoned.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thou hast covered with anger, and persecuted us: thou hast slain, thou hast not pitied.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thou hast covered thyself with a cloud, that [our] prayer should not pass through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Thou hast made us [as] the offscouring and refuse in the midst of the people.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 All our enemies have opened their mouths against us.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Fear and a snare is come upon us, desolation and destruction.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 My eye runneth down with rivers of water for the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 My eye trickleth down, and ceaseth not, without any intermission,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Till the LORD shall look down, and behold from heaven.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 My eye affecteth my heart because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 My enemies chased me fiercely, like a bird without cause.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They have cut off my life in the dungeon, and cast a stone upon me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters flowed over my head; [then] I said, I am cut off.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 I called upon thy name, O LORD, out of the low dungeon.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Thou hast heard my voice: hide not thy ear at my breathing, at my cry.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Thou drewest near in the day [that] I called upon thee: thou saidst, Fear not.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 O LORD, thou hast pleaded the causes of my soul; thou hast redeemed my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 O LORD, thou hast seen my wrong: judge thou my cause.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Thou hast seen all their vengeance [and] all their imaginations against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Thou hast heard their reproach, O LORD, [and] all their imaginations against me;
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The lips of those that rose up against me, and their device against me all the day.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Behold their sitting down, and their rising up; I [am] their music.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Render to them a recompense, O LORD, according to the work of their hands.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Give them sorrow of heart, thy curse to them.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Persecute and destroy them in anger from under the heavens of the LORD.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
