John 18
1 When Jesus had spoken these words, he went forth with his disciples over the brook Kedron, where was a garden, into which he entered, and his disciples.
Då Jesus hade detta sagt, gick han ut med sina Lärjungar, öfver den bäcken Kedron; der var en örtagård, i hvilken han ingick, och hans Lärjungar.
2 And Judas also, who betrayed him, knew the place: for Jesus often resorted thither with his disciples.
Så visste ock Judas, som förrådde honom, rummet; ty Jesus plägade ofta komma dit med sina Lärjungar.
3 Judas then, having received a band [of men] and officers from the chief priests and Pharisees, cometh thither with lanterns, and torches, and weapons.
Då nu Judas hade tagit med sig skaran, och de öfversta Presternas och Phariseernas tjenare, kom han dit med lyktor, och bloss, och värjor.
4 Jesus therefore, knowing all things that were coming upon him, went forth, and said to them, Whom seek ye?
Och efter Jesus visste allt det honom vederfaras skulle, gick han fram, och sade till dem: Hvem söken I?
5 They answered him, Jesus of Nazareth. Jesus saith to them, I am [he]. And Judas also, who betrayed him, stood with them.
Svarade de honom: Jesum af Nazareth. Sade Jesus till dem: Jag äret. Stod ock Judas, som honom förrådde, med dem.
6 As soon then as he had said to them, I am [he], they went backward, and fell to the ground.
När han då sade till dem: Jag äret? stego de tillrygga, och föllo till jordena.
7 Then he asked them again, Whom seek ye? And they said, Jesus of Nazareth.
Då sporde han dem åter till: Hvem söken I? De sade: Jesum af Nazareth.
8 Jesus answered, I have told you that I am [he]: If therefore ye seek me, let these go away:
Jesus svarade: Jag sade eder, att det är jag; söken I mig, så låter dessa gå.
9 That the saying might be fulfilled which he spoke, Of them whom thou gavest to me, I have lost none.
På det de ord skulle varda fullkomnad, som han sagt hade: Af dem du mig gifvit hafver, borttappade jag ingen.
10 Then Simon Peter, having a sword, drew it, and smote the servant of the high priest, and cut off his right ear. The servant's name was Malchus.
Då hade Simon Petrus ett svärd, och drog det ut, och högg till öfversta Prestens dräng, och högg hans högra öra af; och var drängsens namn Malchus.
11 Then said Jesus to Peter, Put up thy sword into the sheath: the cup which my Father hath given me, shall I not drink it?
Då sade Jesus till Petrum: Stick ditt svärd i skidona; skall jag icke dricka den kalken, som min Fader mig gifvit hafver?
12 Then the band, and the captain, and officers of the Jews took Jesus, and bound him,
Men skaran, och höfvitsmannen, och Judarnas tjenare togo fatt på Jesum, och bundo honom;
13 And led him away to Annas first, (for he was father-in-law to Caiaphas, who was the high priest that same year.)
Och ledde honom bort, först till Hannas; ty han var Caiphe svär, hvilken i det året var öfverste Prest.
14 Now Caiaphas was he who gave counsel to the Jews, that it was expedient that one man should die for the people.
Och Caiphas var den som hade gifvit Judomen rådet, att det var nyttigt, att en menniska dödde för folket.
15 And Simon Peter followed Jesus, and [so did] another disciple. That disciple was known to the high priest, and went in with Jesus into the palace of the high priest.
Och följde Simon Petrus Jesum, och en annar Lärjunge; den samme Lärjungen var känder med öfversta Presten, och gick in med Jesu i öfversta Prestens palats;
16 But Peter stood at the door without. Then went out that other disciple who was known to the high priest, and spoke to her that kept the door, and brought in Peter.
Men Petrus stod utanför dörrene. Då gick den andre Lärjungen ut, som känder var med öfversta Presten, och talade till dörravårdinnan, och hade Petrum in.
17 Then saith the damsel that kept the door to Peter, Art not thou also [one] of this man's disciples? He saith, I am not.
Då sade dörravårdinnan till Petrum: Äst icke ock du af denna mansens Lärjungar? Han sade: Jag är det icke.
18 And the servants and officers stood there, who had made a fire of coals; (for it was cold) and they warmed themselves: and Peter stood with them, and warmed himself.
Men drängarna, och tjenarena, som hade gjort en koleld, ty det var kallt, stodo och värmde sig; med dem stod ock Petrus och värmde sig.
19 The high priest then asked Jesus concerning his disciples, and concerning his doctrine.
Då sporde öfverste Presten Jesum om hans Lärjungar, och om hans lärdom.
20 Jesus answered him, I spoke openly to the world; I ever taught in the synagogue and in the temple, whither the Jews always resort; and in secret have I said nothing.
Jesus svarade honom: Jag hafver uppenbarliga talat för verldene; jag hafver alltid lärt i Synagogon, och i templet, der alle Judar komma tillsamman; och hemliga hafver jag intet talat.
21 Why dost thou ask me? ask them who heard me, what I have said to them: behold, they know what I have said.
Hvi spor du mig? Spor dem till, som hört hafva, hvad jag hafver talat till dem; si, de veta hvad jag hafver sagt.
22 And when he had thus spoken, one of the officers who stood by, struck Jesus with the palm of his hand, saying, Answerest thou the high priest so?
När han detta sade, gaf en af tjenarena, som der när stodo, Jesu en kindpust, sägandes: Skall du så svara öfversta Presten?
23 Jesus answered him, If I have spoken evil, bear testimony of the evil: but if well, why smitest thou me?
Jesus svarade honom: Hafver jag illa talat, så vittna om ondt; men hafver jag väl talat, hvi slår du mig?
24 (Now Annas had sent him bound to Caiaphas the high priest.)
Och Hannas hade sändt honom bundnan till öfversta Presten Caiphas.
25 And Simon Peter stood and warmed himself. They said therefore to him, Art not thou also [one] of his disciples? He denied [it], and said, I am not.
Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Äst icke ock du af hans Lärjungar? Han nekade, och sade: Jag är det icke.
26 One of the servants of the high priest (being the kinsman of him whose ear Peter cut off) saith, Did not I see thee in the garden with him?
Då sade till honom en af öfversta Prestens tjenare, dens frände, som Petrus hade huggit örat af: Såg icke jag dig med honom i örtagården?
27 Peter then denied again, and immediately the cock crowed.
Då nekade åter Petrus det; och straxt gol hanen.
28 Then they led Jesus from Caiaphas to the hall of judgment: and it was early; and they themselves went not into the judgment-hall, lest they should be defiled; but that they might eat the passover.
Då ledde de Jesum ifrå Caiphas inför Rådhuset, och det var om morgonen; och de gingo icke in i Rådhuset, att de icke skulle varda besmittade, utan att de måtte äta Påskalambet.
29 Pilate then went out to them, and said, What accusation bring ye against this man?
Då gick Pilatus ut till dem, och sade: Hvad klagomål hafven I emot denna mannen?
30 They answered and said to him, If he were not a malefactor, we would not have delivered him up to thee.
Då svarade de, och sade till honom: Vore han icke en ogerningsman, så hade vi icke öfverantvardat dig honom.
31 Then said Pilate to them, Take ye him, and judge him according to your law. The Jews therefore said to him, It is not lawful for us to put any man to death:
Då sade Pilatus till dem: Tager I honom, och dömer honom efter edor lag. Då sade till honom Judarna: Oss är icke lofligt att döda någon;
32 That the saying of Jesus might be fulfilled, which he spoke, signifying what death he should die.
På det Jesu tal skulle fullkomnas, som han sagt hade, då han gaf tillkänna, med hvad död han dö skulle.
33 Then Pilate entered into the judgment-hall again, and called Jesus, and said to him, Art thou the King of the Jews?
Då gick Pilatus åter in i Rådhuset, och kallade Jesum, och sade till honom: Äst du Judarnas Konung?
34 Jesus answered him, Sayest thou this thing from thyself, or did others tell it thee concerning me?
Jesus svarade: Säger du det af dig sjelf, eller hafva andre sagt dig det om mig?
35 Pilate answered, Am I a Jew? Thy own nation, and the chief priests, have delivered thee to me: What hast thou done?
Pilatus svarade: Icke är jag en Jude; ditt folk, och de öfverste Presterna, hafva dig mig öfverantvardat; hvad hafver du gjort?
36 Jesus answered, My kingdom is not of this world: if my kingdom were of this world, then would my servants fight, that I should not be delivered to the Jews: but now is my kingdom not from hence.
Jesus svarade: Mitt rike är icke af denna verldene; om mitt rike vore af denna verldene, då fäktade ju mine tjenare derom, att jag icke vorde Judomen öfverantvardad; men mitt rike är icke hädan.
37 Pilate therefore said to him, Art thou a King then? Jesus answered, Thou sayest that I am a King. To this end was I born, and for this cause came I into the world, that I should testify to the truth. Every one that is of the truth heareth my voice.
Då sade Pilatus till honom: Så äst du dock en Konung? Jesus svarade: Du säger det; jag är en Konung; dertill är jag född, och är dertill kommen i verldena, att jag skall vittna med sanningene. Hvar och en, som är af sanningene, han hörer mina röst.
38 Pilate saith to him, What is truth? And when he had said this, he went out again to the Jews, and saith to them, I find in him no fault.
Sade Pilatus till honom: Hvad är sanning? Och när han det sagt hade, gick han åter till Judarna, och sade till dem: Jag finner ingen sak med honom.
39 But ye have a custom that I should release to you one at the passover: will ye therefore that I release to you the King of the Jews?
I hafven sedvänjo, att jag skall gifva eder en lös om Påska; viljen I då icke, att jag skall gifva eder Judarnas Konung lös?
40 Then they all cried again, saying, Not this man, but Barabbas. Now Barabbas was a robber.
Åter ropade de alle, och sade: Icke denna, utan Barabbam. Och Barabbas var en röfvare.
