Job 41
1 Canst thou draw out leviathan with a hook? or his tongue with a cord [which] thou lettest down?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Canst thou put a hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Will he make many supplications to thee? will he speak soft [words] to thee?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Will he make a covenant with thee? wilt thou take him for a servant for ever?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Wilt thou play with him as [with] a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants.
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Canst thou fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Lay thy hand upon him, remember the battle, do no more.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Behold, the hope of him is in vain: shall not [one] be cast down even at the sight of him?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 None [is so] fierce that he dare rouse him: who then is able to stand before me?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Who hath first benefited me, that I should repay [him]? [whatever is] under the whole heaven is mine.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who can discover the face of his garment? [or] who can come [to him] with his double bridle?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who can open the doors of his face? his teeth [are] terrible around.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 [His] scales [are his] pride, shut together [as with] a close seal.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 One is so near to another, that no air can come between them.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 His sneezings flash light, and his eyes [are] like the eyelids of the morning.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Out of his mouth go burning lamps, [and] sparks of fire dart forth.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Out of his nostrils issueth smoke, as [out] of a seething pot or caldron.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breath kindleth coals, and a flame issueth from his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In his neck remaineth strength, and sorrow is turned into joy before him.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His heart is as firm as a stone; yes, as hard as a piece of the nether [millstone].
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 When he raiseth himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 The sword of him that attacketh him cannot hold: the spear, the dart, nor the habergeon.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 He esteemeth iron as straw, [and] brass as rotten wood.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 The arrow cannot make him flee: sling-stones are turned with him into stubble.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Sharp stones [are] under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 He maketh a path to shine after him; [one] would think the deep [to be] hoary.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Upon earth there is not his like, who is made without fear.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He beholdeth all high [things]: he [is] a king over all the children of pride.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
