Job 37
1 At this also my heart trembleth, and is moved out of its place.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Hear attentively the noise of his voice, and the sound [that] goeth out of his mouth.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 He directeth it under the whole heaven, and his lightning to the ends of the earth.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 After it a voice roareth: he thundereth with the voice of his excellence; and he will not stay them when his voice is heard.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 God thundereth marvelously with his voice; great things he doeth, which we cannot comprehend.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 For he saith to the snow, Be thou [on] the earth; likewise to the small rain, and to the great rain of his strength.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 He sealeth up the hand of every man; that all men may know his work.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 Then the beasts go into dens, and remain in their places.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 From the south cometh the whirlwind: and cold from the north.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 By the breath of God frost is given: and the breadth of the waters is straitened.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Also by watering he wearieth the thick cloud: he scattereth his bright cloud:
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 And it is turned around by his counsels: that they may do whatever he commandeth them upon the face of the world on the earth.
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 He causeth it to come, whether for correction, or for his land, or for mercy.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Hearken to this, O Job: stand still, and consider the wondrous works of God.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Dost thou know when God disposed them, and caused the light of his cloud to shine?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Dost thou know the balancings of the clouds, the wondrous works of him who is perfect in knowledge?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 How thy garments [are] warm, when he quieteth the earth by the south [wind]?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Hast thou with him spread out the sky [which is] strong, [and] as a molten looking-glass?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Teach us what we shall say to him; [for] we cannot order [our speech] by reason of darkness.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Shall it be told him that I speak? If a man shall speak, surely he will be swallowed up.
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 And now [men] see not the bright light which [is] in the clouds: but the wind passeth, and cleanseth them.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Fair weather cometh from the north: with God [is] terrible majesty.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 [Touching] the Almighty, we cannot find him out: [he is] excellent in power, and in judgment, and in abundance of justice: he will not afflict.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Men therefore fear him: he respecteth not any [that are] wise of heart.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
