Job 24
1 Why, seeing times [are] not hid from the Almighty, do they that know him not see his days?
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 [Some] remove the landmarks: they violently take away flocks, and [their] feed.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 They drive away the ass of the fatherless, they take the widow's ox for a pledge.
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 They turn the needy out of the way: the poor of the earth hide themselves together.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Behold, [as] wild asses in the desert, they go forth to their work; rising betimes for a prey: the wilderness [yieldeth] food for them [and] for [their] children.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 They reap [every one] his corn in the field: and they gather the vintage of the wicked.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 They cause the naked to lodge without clothing, that [they have] no covering in the cold.
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 They pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 They cause [him] to go naked without clothing, and they take away the sheaf [from] the hungry;
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 [Who] make oil within their walls, [and] tread [their] wine-presses, and suffer thirst.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Men groan from out of the city, and the soul of the wounded crieth out: yet God layeth not folly [to them].
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 They are of those that rebel against the light; they know not its ways, nor abide in its paths.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 The murderer rising with the light killeth the poor and needy, and in the night is as a thief.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, saying, No eye shall see me: and disguiseth [his] face.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 In the dark they dig through houses, [which] they had marked for themselves in the day-time: they know not the light.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 For the morning [is] to them even as the shades of death: if [one] knoweth [them], [they are in] the terrors of the shades of death.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 He [is] swift as the waters; their portion is cursed in the earth: he beholdeth not the way of the vineyards.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
19 Drouth and heat consume the snow-waters: [so doth] the grave [those who] have sinned. (Sheol h7585)
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 The womb shall forget him; the worm shall feed sweetly on him; he shall be no more remembered; and wickedness shall be broken as a tree.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 He oppresseth the barren [that] beareth not: and doeth not good to the widow.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 He draweth also the mighty with his power: he riseth up, and no [man] is sure of life.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 [Though] it is given him [to be] in safety, on which he resteth; yet his eyes [are] upon their ways.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 They are exalted for a little while, but are gone and brought low; they are taken out of the way as all [others], and cut off as the tops of the ears of corn.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 And if [it is] not [so] now, who will make me a liar, and make my speech of no worth?
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
