Job 15
1 Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Should a wise men utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 Should he reason with unprofitable talk? or with speeches with which he can do no good?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Yes, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 For thy mouth uttereth thy iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Thy own mouth condemneth thee, and not I: yes, thy own lips testify against thee.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 [Art] thou the first man [that] was born? or wast thou made before the hills?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 What knowest thou that we know not? [what] understandest thou, which [is] not in us?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 With us [are] both the gray headed and very aged men, much older than thy father.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 [Are] the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee?
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Why doth thy heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 That thou turnest thy spirit against God, and lettest [such] words go out of thy mouth?
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 What [is] man, that he should be clean? and [he who is] born of a woman, that he should be righteous?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 Behold, he putteth no trust in his saints; yes, the heavens are not clean in his sight.
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 How much more abominable and filthy [is] man, who drinketh iniquity like water?
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 I will show thee, hear me; and that [which] I have seen, I will declare;
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Which wise men have told from their fathers, and have not hid [it]:
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 To whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 The wicked man travaileth with pain all [his] days, and the number of years is hidden to the oppressor.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 A dreadful sound [is] in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for by the sword.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 He wandereth abroad for bread, [saying], Where [is it]? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 He runneth upon him, [even] on [his] neck, upon the thick bosses of his bucklers:
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on [his] flanks.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 And he dwelleth in desolate cities, [and] in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection of it upon the earth.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompense.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 For the congregation of hypocrites [shall be] desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
