Job 13
1 Lo, my eye hath seen all [this], my ear hath heard and understood it.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 What ye know, [the same] do I know also: I [am] not inferior to you.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 But ye [are] forgers of lies, ye [are] all physicians of no value.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 O that ye would altogether hold your peace and it would be your wisdom.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Will ye speak wickedly for God? and talk deceitfully for him?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Will ye accept his person? will ye contend for God?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Is it good that he should search you out? or as one man mocketh another, do ye [so] mock him?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 He will surely reprove you, if ye do secretly accept persons.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Shall not his excellence make you afraid? and his dread fall upon you?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Your remembrances [are] like to ashes, your bodies to bodies of clay.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what [will].
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Why do I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Though he shall slay me, yet will I trust in him: but I will maintain my own ways before him.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 He also [shall be] my salvation: for a hypocrite shall not come before him.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hear diligently my speech, and my declaration with your ears.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Behold now, I have ordered [my] cause; I know that I shall be justified.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Who [is] he [that] will plead with me? for now, if I hold my tongue, I shall expire.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Only do not two [things] to me: then will I not hide myself from thee.
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Withdraw thy hand far from me: and let not thy dread make me afraid.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Then call thou, and I will answer: or let me speak, and answer thou me.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 How many [are] my iniquities and sins? make me to know my transgression and my sin.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Why hidest thou thy face, and holdest me for thy enemy?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Wilt thou break a leaf driven to and fro? and wilt thou pursue the dry stubble?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 For thou writest bitter things against me, and makest me to possess the iniquities of my youth.
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Thou puttest my feet also in the stocks, and lookest narrowly to all my paths; thou settest a print upon the heels of my feet.
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 And he, as a rotten thing, consumeth, as a garment that is moth-eaten.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
