James 1
1 James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes which are scattered abroad, greeting.
Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
2 My brethren, count it all joy when ye fall into divers temptations.
Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
3 Knowing [this], that the trying of your faith worketh patience.
Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
4 But let patience have [her] perfect work, that ye may be perfect and entire, wanting nothing.
Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
5 If any of you lacketh wisdom, let him ask of God, who giveth to all [men] liberally, and upbraideth not; and it shall be given to him.
Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
6 But let him ask in faith, nothing wavering. For he that wavereth is like a wave of the sea driven with the wind and tossed.
Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7 For let not that man think that he shall receive any thing from the Lord.
Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
8 A man unsettled in his opinions [is] unstable in all his ways.
En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
9 Let the brother of low degree rejoice in that he is exalted:
Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
10 But the rich, in that he is made low: because as the flower of the grass he shall pass away.
Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
11 For the sun hath no sooner risen with a burning heat, but it withereth the grass, and its flower falleth, and the grace of the fashion of it perisheth: so also shall the rich man fade away in his ways.
Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
12 Blessed [is] the man that endureth temptation: for when he is tried, he shall receive the crown of life, which the Lord hath promised to them that love him.
Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
13 Let no man say when he is tempted, I am tempted by God: for God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man:
Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
14 But every man is tempted, when he is drawn away by his own lust, and enticed.
Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
15 Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death.
Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
16 Do not err, my beloved brethren.
Farer icke ville, mine käre bröder.
17 Every good gift and every perfect gift is from above, and cometh down from the Father of lights, with whom is no variableness, neither shadow of turning.
All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
18 Of his own will he hath begotten us with the word of truth, that we should be a kind of first-fruits of his creatures.
Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
19 Wherefore, my beloved brethren, let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath:
Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
20 For the wrath of man worketh not the righteousness of God.
Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
21 Wherefore lay apart all filthiness and superfluity of naughtiness, and receive with meekness the ingrafted word, which is able to save your souls.
Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
22 But be ye doers of the word, and not hearers only, deceiving your own selves.
Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
23 For if any is a hearer of the word, and not a doer, he is like a man beholding his natural face in a glass:
Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
24 For he beholdeth himself, and goeth away, and immediately forgetteth what manner of man he was.
Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
25 But he who looketh into the perfect law of liberty, and continueth [in it], he being not a forgetful hearer, but a doer of the work, this man shall be blessed in his deed.
Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
26 If any man among you seemeth to be religious, and bridleth not his tongue, but deceiveth his own heart, this man's religion [is] vain.
Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
27 Pure religion and undefiled before God and the Father is this, To visit the fatherless and widows in their affliction, [and] to keep himself unspotted from the world.
Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
