Ecclesiastes 7
1 A good name [is] better than precious ointment; and the day of death than the day of one's birth.
Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 [It is] better to go to the house of mourning, than to go to the house of feasting: for that [is] the end of all men; and the living will lay [it] to his heart.
Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Sorrow [is] better than laughter: for by the sadness of the countenance the heart is made better.
Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 The heart of the wise [is] in the house of mourning; but the heart of fools [is] in the house of mirth.
De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 [It is] better to hear the rebuke of the wise, than for a man to hear the song of fools.
Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 For as the crackling of thorns under a pot, so [is] the laughter of the fool: this also [is] vanity.
Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 Surely oppression maketh a wise man mad; and a gift destroyeth the heart.
En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Better [is] the end of a thing than its beginning: [and] the patient in spirit [is] better than the proud in spirit.
Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Be not hasty in thy spirit to be angry: for anger resteth in the bosom of fools.
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Say not thou, What is [the cause] that the former days were better than these? for thou dost not inquire wisely concerning this.
Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 Wisdom [is] good with an inheritance: and [by it there is] profit to them that see the sun.
Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 For wisdom [is] a defense, [and] money [is] a defense: but the excellence of knowledge [is], [that] wisdom giveth life to them that have it.
Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 Consider the work of God: for who can make [that] straight, which he hath made crooked?
Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 In the day of prosperity be joyful, but in the day of adversity consider: God also hath set the one over against the other, to the end that man should find nothing after him.
I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 All [things] have I seen in the days of my vanity: there is a just [man] that perisheth in his righteousness, and there is a wicked [man] that prolongeth [his life] in his wickedness.
Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Be not righteous over much; neither make thyself over wise: why shouldst thou destroy thyself?
Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Be not over much wicked, neither be thou foolish: why shouldst thou die before thy time?
Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 [It is] good that thou shouldst take hold of this; yes, also from this withdraw not thy hand: for he that feareth God shall escape from them all.
Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 Wisdom strengtheneth the wise more than ten mighty [men] who are in the city.
Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 For [there is] not a just man upon earth, that doeth good, and sinneth not.
Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 Also take no heed to all words that are spoken; lest thou hear thy servant curse thee:
Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 For often also thy own heart knoweth that thou thyself likewise hast cursed others.
Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 All this have I proved by wisdom: I said, I will be wise; but it [was] far from me.
Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 That which is far off, and exceedingly deep, who can find it out?
Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 I applied my heart to know, and to search, and to seek out wisdom, and the reason [of things], and to know the wickedness of folly, even of foolishness [and] madness:
Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 And I find more bitter than death the woman whose heart [is] snares and nets, [and] her hands [as] bands: whoever pleaseth God shall escape from her; but the sinner shall be taken by her.
Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 Behold, this have I found, saith the preacher, [counting] one by one, to find out the account:
Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 Which yet my soul seeketh, but I find not: one man among a thousand have I found; but a woman among all those have I not found.
Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
29 Lo, this only have I found, that God hath made man upright; but they have sought out many inventions.
Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
