< Acts 2 >
1 And when the day of Pentecost was fully come, they were all with one accord in one place.
När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
2 And suddenly there came a sound from heaven, as of a rushing mighty wind, and it filled all the house where they were sitting.
Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
3 And there appeared to them, cloven tongues as of fire, and it sat upon each of them.
Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
4 And they were all filled with the Holy Spirit, and began to speak in other languages, as the Spirit gave them utterance.
Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
5 And there were dwelling at Jerusalem Jews, devout men, from every nation under heaven.
Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
6 Now when this was noised abroad, the multitude came together, and were confounded, because every man heard them speak in his own language.
Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
7 And they were all amazed, and marveled, saying one to another, Behold, are not all these who speak Galileans?
Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
8 And how do we hear every man in our own language, wherein we were born?
Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
9 Parthians, and Medes, and Elamites, and the dwellers in Mesopotamia, and in Judea, and Cappadocia, in Pontus, and Asia,
Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
10 Phrygia, and Pamphylia, in Egypt, and in the parts of Libya about Cyrene, and strangers of Rome, Jews and Proselytes,
i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
11 Cretes and Arabians we hear them speak in our languages the wonderful works of God.
vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»
12 And they were all amazed, and were in doubt, saying one to another, What meaneth this?
Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»
13 Others mocking, said, These men are full of new wine.
Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»
14 But Peter standing up with the eleven, lifted up his voice, and said to them, Ye men of Judea, and all [ye] that dwell at Jerusalem, be this known to you, and hearken to my words:
Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
15 For these are not drunken, as ye suppose, seeing it is [but] the third hour of the day.
Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
16 But this is that which was spoken by the prophet Joel,
Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
17 And it shall come to pass in the last days, saith God, I will pour out of my Spirit upon all flesh: and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams:
'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
18 And on my servants, and on my hand-maidens I will, in those days, pour out of my Spirit; and they shall prophesy:
ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
19 And I will show wonders in heaven above, and signs on the earth beneath; blood, and fire, and vapor of smoke.
Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 The sun shall be turned into darkness, and the moon into blood, before that great and notable day of the Lord come.
Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
21 And it shall come to pass, [that] whoever shall call on the name of the Lord, shall be saved.
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
22 Ye men of Israel, hear these words; Jesus of Nazareth, a man approved by God among you by miracles and wonders and signs, which God did by him in the midst of you, as ye yourselves also know:
I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
23 Him, being delivered by the determinate counsel and foreknowledge of God, ye have taken, and by wicked hands have crucified and slain:
denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
24 Whom God hath raised up, having loosed the pains of death: because it was not possible that he should be held by it.
Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
25 For David speaketh concerning him, I saw the Lord always before my face, for he is on my right hand, that I should not be moved:
Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
26 Therefore did my heart rejoice, and my tongue was glad; moreover also, my flesh shall rest in hope:
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
27 Because thou wilt not leave my soul in hell, neither wilt thou suffer thy Holy One to see corruption: (Hadēs )
den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs )
28 Thou hast made known to me the ways of life; thou wilt make me full of joy with thy countenance.
Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
29 Men, brethren, let me freely speak to you concerning the patriarch David, that he is both dead and buried, and his sepulcher is with us to this day.
Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
30 Therefore being a prophet, and knowing that God had sworn to him with an oath, that from the fruit of his loins, according to the flesh, he would raise up Christ to sit on his throne;
Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
31 He seeing this before, spoke of the resurrection of Christ, that his soul was not left in hell, neither did his flesh see corruption. (Hadēs )
därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs )
32 This Jesus hath God raised up, of which we all are witnesses.
Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
33 Therefore being by the right hand of God exalted, and having received from the Father the promise of the Holy Spirit, he hath shed forth this, which ye now see and hear.
Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
34 For David did not ascend into the heavens, but he saith himself, The LORD said to my Lord, Sit thou on my right hand,
Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
35 Until I make thy foes thy footstool.
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
36 Therefore let all the house of Israel know assuredly, that God hath made that same Jesus whom ye have crucified, both Lord and Christ.
Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»
37 Now when they heard [this], they were pricked in their heart, and said to Peter and to the rest of the apostles, Men, brethren, what shall we do?
När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»
38 Then Peter said to them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ, for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Spirit.
Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
39 For the promise is to you, and to your children, and to all that are afar off, [even] as many as the Lord our God shall call.
Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
40 And with many other words did he testify and exhort, saying, Save yourselves from this perverse generation.
Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
41 Then they that gladly received his word, were baptized: and the same day there were added [to them] about three thousand souls.
De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
42 And they continued steadfastly in the apostles doctrine and fellowship, and in breaking of bread, and in prayers.
Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
43 And fear came upon every soul: and many wonders and signs were done by the apostles.
Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44 And all that believed were together, and had all things common;
Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
45 And sold their possessions and goods, and parted them to all [men], as every man had need.
de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
46 And they, continuing daily with one accord in the temple, and breaking bread from house to house, ate their food with gladness and singleness of heart,
Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
47 Praising God, and having favor with all the people. And the Lord added to the church daily such as should be saved.
Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.