Acts 15
1 And certain men who came down from Judea, taught the brethren, [and said], Except ye be circumcised after the manner of Moses, ye cannot be saved.
Och kommo någre neder af Judeen, och lärde bröderna: Utan I låten eder omskära efter Mose sätt, så kunnen I icke blifva salige.
2 When therefore Paul and Barnabas had no small dissension and disputation with them, they determined that Paul and Barnabas, and certain others of them, should go to Jerusalem to the apostles and elders about this question.
Då vardt en tvedrägt och träta, icke den minsta, så att Paulus och Barnabas föllo emot dem; och derföre skickade de att Paulus och Barnabas, och någre andre af dem, skulle uppfara till Apostlarna, och till Presterna i Jerusalem, för detta spörsmålets skull.
3 And being brought on their way by the church, they passed through Phenice, and Samaria, declaring the conversion of the Gentiles: and they caused great joy to all the brethren.
Och så vordo de förfordrade af församlingene, och foro genom Phenicien och Samarien, och förtäljde Hedningarnas omvändelse; och gjorde dermed allom brödromen stor glädje.
4 And when they had come to Jerusalem, they were received by the church, and by the apostles and elders, and they declared all things that God had done with them.
När de nu kommo till Jerusalem, vordo de undfångne af församlingene, och af Apostlarna, och de äldsta; och de förkunnade allt det Gud hade gjort med dem.
5 But there rose certain of the sect of the Pharisees, who believed, saying, That it was needful to circumcise them, and to command [them] to keep the law of Moses.
Då reste sig upp någre af de Phariseers parti, som vid trona tagit hade, sägande att man måste omskära dem, och bjuda uppå att man hålla skulle Mose lag.
6 And the apostles and elders came together to consider of this matter.
Då församlade sig Apostlarna och Presterna, till att ransaka om det ärendet.
7 And when there had been much disputing, Peter rose and said to them, Men, brethren, ye know that a good while ago, God made choice among us, that the Gentiles, by my mouth should hear the word of the gospel, and believe.
Och när nu fast derom frågadt var, stod Petrus upp, och sade till dem: I män och bröder, I veten, att uti förgången tid ibland oss hafver Gud utvalt, att Hedningarna hörde Evangelii ord genom min mun, och trodde.
8 And God, who knoweth the hearts, bore them witness, giving to them the Holy Spirit, even as [he did] to us:
Och Gud, som hjertat känner, vittnade med dem, gifvandes dem den Helga Anda, så väl som oss;
9 And put no difference between us and them, purifying their hearts by faith.
Och gjorde ingen åtskilnad emellan oss och dem; utan rengjorde deras hjerta genom trona.
10 Now therefore why tempt ye God, to put a yoke upon the neck of the disciples, which neither our fathers nor we were able to bear?
Hvi fresten I då nu Gud, att I viljen lägga det ok på Lärjungarnas hals, det hvarken våra fäder eller vi bära kunde?
11 But we believe, that through the grace of the Lord Jesus Christ, we shall be saved even as they.
Utan genom Herrans Jesu Christi nåd tro vi, att vi skole salige varda, såsom ock de.
12 Then all the multitude kept silence, and gave audience to Barnabas and Paul, declaring what miracles and wonders God had wrought by them among the Gentiles.
Då tigde hele hopen, och hörde på Barnabas, och Paulus, som förtäljde hvad tecken och under Gud, genom dem, ibland Hedningarna gjort hade.
13 And after they held their peace, James answered, saying, Men, brethren, hearken to me.
När de tystnade, svarade Jacobus, och sade: I män och bröder, hörer mig.
14 Simeon hath declared how God at the first visited the Gentiles to take from among them a people for his name.
Simeon hafver förtäljt, huruledes Gud först sökt hafver, och anammat ett folk till sitt Namn utaf Hedningarna.
15 And to this agree the words of the prophets; as it is written,
Och med honom draga öfverens Propheternas ord; såsom skrifvet är:
16 After this I will return, and will build again the tabernacle of David which is fallen down; and I will build again the ruins of it; and I will set it up:
Derefter vill jag komma igen, och åter uppbygga Davids tabernakel, som förfallet är; och vill bota de refvor, som derpå äro, och upprätta det;
17 That the residue of men may seek after the Lord, and all the Gentiles, upon whom my name is called, saith the Lord, who doeth all these things.
Att det som qvart är af menniskorna skola spörja efter Herran, och desslikes alle Hedningar, öfver hvilka mitt Namn nämndt är, säger Herren, som allt detta gör.
Gudi äro all hans verk kunnig, ifrå verldenes begynnelse. (aiōn g165)
19 Wherefore my sentence is, that we trouble not them, who from among the Gentiles are turned to God:
Derföre besluter jag, att man icke skall bekymra dem som af Hedningarna omvändas till Gud;
20 But that we write to them that they abstain from pollutions of idols, and [from] lewdness, and [from] things strangled, and [from] blood.
Utan att man skrifver dem till, att de hafva återhåll af afgudars besmittelse, och boleri och af det som förqvafdt är, och af blod.
21 For Moses of old time hath in every city them that preach him, being read in the synagogues every sabbath.
Ty Moses hafver af ålder i alla städer dem som honom predika uti Synagogorna, der han på alla Sabbather läsen varder.
22 Then it pleased the apostles and elders, with the whole church, to send chosen men of their own company to Antioch, with Paul and Barnabas; [namely], Judas surnamed Barsabas, and Silas, chief men among the brethren:
Då belefvade Apostlarna och Presterna med hela församlingene, att man utvalde några män af dem, och sände till Antiochien med Paulo och Barnaba; nämliga Judas, som kallades Barsabas, och Silas, som voro yppersta männerna ibland bröderna.
23 And they wrote [letters] by them after this manner; The apostles, and elders, and brethren, [send] greeting to the brethren who are of the Gentiles in Antioch, and Syria, and Cilicia.
Och de fingo dem bref i händerna, vid detta sinnet: Vi Apostlar, och äldste, och bröder, önskom dem brödrom, som äro af Hedningomen uti Antiochien, och Syrien, och Cilicien, helso.
24 Forasmuch as we have heard, that certain who went out from us, have troubled you with words, subverting your souls, saying, [Ye must] be circumcised, and keep the law; to whom we gave no [such] commandment:
Efter vi hört hafve, att någre äro utgångne af oss, och hafva förvillt eder med läro, och förvändt edra själar, bjudandes att I skolen låta eder omskära, och hålla Lagen, dem vi det icke befallt hafve;
25 It seemed good to us, being assembled with one accord, to send chosen men to you, with our beloved Barnabas and Paul:
Derföre syntes oss endrägteliga i våra församling att taga några män ut, och sända till eder, med oss älskeligom Barnaba och Paulo;
26 Men that have hazarded their lives for the name of our Lord Jesus Christ.
Som äro de män, som sina själar utsatt hafva, för vårs Herras Jesu Christi Namn.
27 We have sent therefore Judas and Silas, who will also tell [you] the same things by mouth.
Så sände vi nu Judas och Silas, de som ock med munnen skola säga eder det samma.
28 For it seemed good to the Holy Spirit, and to us, to lay upon you no greater burden than these necessary things;
Ty dem Helga Anda, och oss, syntes ingen yttermera tunga lägga på eder, utan dessa stycken som af nödene äro;
29 That ye abstain from things offered to idols, and from blood, and from things strangled, and from lewdness: from which if ye keep yourselves, ye will do well. Fare ye well.
Nämliga att I hafven återhåll af thy som afgudom offradt är, och af blod, och af det förqvafdt är, och af boleri; för hvilken stycke om I eder förvaren, så gören I väl. Farer väl.
30 So when they were dismissed, they came to Antioch: and when they had convened the multitude, they delivered the epistle.
När de nu hade fått sin afsked, kommo de till Antiochien; och församlade den meniga man, och fingo dem brefvet.
31 [Which] when they had read, they rejoiced for the consolation.
När de det läsit hade, vordo de glade af den trösten.
32 And Judas and Silas, being prophets also themselves, exhorted the brethren with many words, and confirmed [them].
Men Judas och Silas, efter de ock voro Propheter, förmanade de bröderna med mång ord, och styrkte dem;
33 And after they had tarried [there] a time, they were dismissed in peace from the brethren to the apostles.
Och blefvo der i någon tid; och vordo sedan igensände med fred ifrå bröderna till Apostlarna.
34 Notwithstanding, it pleased Silas to abide there still.
Och Silas täcktes att blifva der.
35 Paul also and Barnabas continued in Antioch, teaching and preaching the word of the Lord, with many others also.
Men Paulus och Barnabas vistades i Antiochien, lärandes och förkunnandes Herrans ord, med mångom androm.
36 And some days after, Paul said to Barnabas, Let us go again and visit our brethren, in every city where we have preached the word of the Lord, [and see] how they do.
Men efter några dagar sade Paulus till Barnabas: Vi vilje fara tillbaka igen, och bese våra bröder, i alla städer der vi Herrans ord förkunnat hafve, huru de hafva sig.
37 And Barnabas determined to take with them John, whose surname was Mark.
Men Barnabas rådde, att de skulle taga med sig Johannem, den ock Marcus kallades.
38 But Paul thought not good to take him with them, who departed from them from Pamphylia, and went not with them to the work.
Då ville icke Paulus, att den skulle följa dem, som hade trädt ifrå dem i Pamphylien, och icke följt dem till verket.
39 And the contention was so sharp between them, that they departed, separating one from the other: and so Barnabas took Mark, and sailed to Cyprus.
Och så skarp vardt deras träta, att den ene skiljdes ifrå den andra. Och Barnabas tog Marcum till sig, och seglade till Cypren.
40 And Paul chose Silas, and departed, being commended by the brethren to the grace of God.
Men Paulus utvalde Silam, och for sina färde, befallder i Guds nåd af bröderna;
41 And he went through Syria and Cilicia, confirming the churches.
Och vandrade omkring i Syrien och Cilicien, styrkandes församlingarna.
