2 Chronicles 15
1 And the Spirit of God came upon Azariah the son of Oded:
Och uppå Asaria, Obeds son, kom Guds Ande.
2 And he went out to meet Asa, and said to him, Hear ye me, Asa, and all Judah and Benjamin; The LORD [is] with you, while ye are with him; and if ye seek him, he will be found of you; but if ye forsake him, he will forsake you.
Han gick ut emot Asa, och sade till honom: Hörer härtill, Asa, och hele Juda och BenJamin; Herren är med eder, efter I ären med honom; och när I söken honom, låter han sig af eder finna; om I ock öfvergifven honom, så öfvergifver han ock eder.
3 Now for a long season Israel [hath been] without the true God, and without a teaching priest, and without law.
Men det skall vara många dagar i Israel, att der skall ingen rätter Gud vara; ingen Prest, som lärer; ingen lag.
4 But when they in their trouble returned to the LORD God of Israel, and sought him, he was found by them.
Och när de omvända sig i sine nöd till Herran Israels Gud, och söka honom, så skall han låta sig finna.
5 And in those times [there was] no peace to him that went out, nor to him that came in, but great vexations [were] upon all the inhabitants of the countries.
På den tiden varder icke väl gångandes dem som ut och in gå; förty det varder ett stort buller öfver alla de som bo på jordene.
6 And nation was destroyed by nation, and city by city: for God troubled them with all adversity.
Ty det ena folket skall slå det andra, och en stad den andra; förty Gud skall förskräcka dem med allahanda ångest.
7 Be ye strong therefore, and let not your hands be weak; for your work shall be rewarded.
Men I varer tröste, och drager icke edra händer ifrå; ty edart verk hafver sin lön.
8 And when Asa heard these words, and the prophecy of Oded the prophet, he took courage, and put away the abominable idols out of all the land of Judah and Benjamin, and out of the cities which he had taken from mount Ephraim, and renewed the altar of the LORD, that [was] before the porch of the LORD.
Då Asa hörde dessa orden, och Obeds den Prophetens Prophetia, vardt han tröst, och kastade bort de styggelser utu hela Juda land och BenJamin, och utu städerna, som han vunnit hade på Ephraims berg, och förnyade Herrans altare, som för Herrans förhus stod;
9 And he gathered all Judah and Benjamin, and the strangers with them out of Ephraim and Manasseh, and out of Simeon: for they resorted to him out of Israel in multitudes, when they saw that the LORD his God [was] with him.
Och församlade hela Juda och BenJamin, och främlingarna när dem utaf Ephraim, Manasse och Simeon; förty till honom föllo månge af Israel, som de sågo att Herren hans Gud med honom var.
10 So they assembled at Jerusalem in the third month, in the fifteenth year of the reign of Asa.
Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månadenom, i femtonde årena Asa rikes;
11 And they offered to the LORD at the same time, of the spoil [which] they had brought, seven hundred oxen and seven thousand sheep.
Och offrade på den dagen Herranom utaf rofvet, som de hemtat hade, sjuhundrad nöt, och sjutusend får.
12 And they entered into a covenant to seek the LORD God of their fathers with all their heart and with all their soul;
Och de trädde uti förbundet, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, af allt hjerta, och af allo själ;
13 That whoever would not seek the LORD God of Israel should be put to death, whether small or great, whether man or woman.
Och hvilken som icke sökte Herran Israels Gud, han skulle dö, både liten och stor, både man och qvinna.
14 And they swore to the LORD with a loud voice, and with shouting, and with trumpets, and with cornets.
Och de svoro Herranom med höga röst, med rop, med trummeter och basuner.
15 And all Judah rejoiced at the oath: for they had sworn with all their heart, and sought him with their whole desire; and he was found by them: and the LORD gave them rest on all sides.
Och hele Juda fröjdade sig öfver eden; ty de hade svorit af allt hjerta, och de sökte honom af allom vilja, och han lät sig af dem finna; och Herren gaf dem ro allt omkring.
16 And also [concerning] Maachah the mother of Asa the king, he removed her from [being] queen, because she had made an idol in a grove: and Asa cut down her idol, and stamped [it], and burnt [it] at the brook Kidron.
Ock satte Konung Asa sina moder Maacha af ämbetet, för det hon stiktat hade uti Miplezeths lund; och Asa utrotade hennes Miplezeth, och sönderslog honom, och uppbrände honom vid Kidrons bäck.
17 But the high places were not taken away out of Israel: nevertheless the heart of Asa was perfect all his days.
Men höjderna vordo icke bortlagda utur Israel; dock var Asa hjerta rättsinnigt, så länge han lefde.
18 And he brought into the house of God the things that his father had dedicated, and that he himself had dedicated, silver, and gold, and vessels.
Och han lät komma in uti Guds hus hvad hans fader helgat hade, och hvad han helgat hade, silfver, guld och käril.
19 And there was no [more] war until the five and thirtieth year of the reign of Asa.
Och intet örlig var allt intill femte och tretionde året Asa rikes.
