Song of Solomon 7
1 How beautiful are thy feet with shoes, O prince’s daughter! the joints of thy thighs are like jewels, the work of the hands of a skilful workman.
Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika vid hvarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafver.
2 Thy navel is like a round goblet, which wanteth not liquor: thy belly is like an heap of wheat set about with lilies.
Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hvetehop, omsatt med roser.
3 Thy two breasts are like two young roes that are twins.
Din tu bröst äro såsom två unge råtvillingar;
4 Thy neck is as a tower of ivory; thy eyes like the fishpools in Heshbon, by the gate of Bathrabbim: thy nose is as the tower of Lebanon which looketh toward Damascus.
Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hvilket sig vänder emot Damascon;
5 Thy head upon thee is like Carmel, and the hair of thy head like purple; the king is held captive by her locks of hair.
Ditt hufvud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufvud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.
6 How fair and how pleasant art thou, O love, for delights!
Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära, i vällust!
7 This thy stature is like a palm tree, and thy breasts to clusters of grapes.
Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor.
8 I said, I will go up to the palm tree, I will take hold of its boughs: now also thy breasts shall be as clusters of the vine, and the fragrance of thy breath like apples;
Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple;
9 And the roof of thy mouth like the best wine for my beloved, that goeth down sweetly, causing the lips of those that are asleep to speak.
Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.
10 I am my beloved’s, and his desire is toward me.
Min vän är min, och han håller sig ock till mig.
11 Come, my beloved, let us go forth into the field; let us lodge in the villages.
Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;
12 Let us get up early to the vineyards; let us see if the vine flourisheth, whether the tender grape appeareth, and the pomegranates bud forth: there will I give thee my loves.
Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.
13 The mandrakes give a fragrance, and at our gates are all manner of pleasant fruits, new and old, which I have laid up for thee, O my beloved.
Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.
