Psalms 73
1 A Psalm of Asaph. Truly God is good to Israel, even to such as are of a clean heart.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 But as for me, my feet were almost gone; my steps had almost slipped.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 For I was envious at the foolish, when I saw the prosperity of the wicked.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 For there are no pangs in their death: but their strength is firm.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 They are not in trouble as other men; neither are they afflicted like other men.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Therefore pride surroundeth them as a chain; violence covereth them as a garment.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 They are corrupt, and speak wickedly concerning oppression: they speak loftily.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 They set their mouth against the heavens, and their tongue walketh through the earth.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Therefore his people return here: and waters of a full cup are wrung out to them.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 And they say, How doth God know? and is there knowledge in the most High?
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Behold, these are the ungodly, who prosper in the world; they increase in riches.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Verily I have cleansed my heart in vain, and washed my hands in innocency.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 For all the day long have I been afflicted, and chastened every morning.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 If I say, I will speak thus; behold, I should offend against the generation of thy children.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 When I thought to know this, it was too painful for me;
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Until I went into the sanctuary of God; then I understood their end.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Surely thou didst set them in slippery places: thou didst cast them down into destruction.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 How are they brought into desolation, as in a moment! they are utterly consumed with terrors.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 As a dream when one awaketh; so, O Lord, when thou awakest, thou shalt despise their image.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Thus my heart was grieved, and I was pricked in my reins.
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 So foolish was I, and ignorant: I was as a beast before thee.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Nevertheless I am continually with thee: thou hast held me by my right hand.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Thou shalt guide me with thy counsel, and afterward receive me to glory.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Whom have I in heaven but thee? and there is none upon earth that I desire besides thee.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 My flesh and my heart faileth: but God is the strength of my heart, and my portion for ever.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 For, lo, they that are far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that go astray from thee.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 But it is good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord GOD, that I may declare all thy works.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
