Psalms 60
1 To the chief Musician upon Shushaneduth, Michtam of David, to teach; when he strove with Aramnaharaim and with Aramzobah, when Joab returned, and smote of Edom in the valley of salt twelve thousand. O God, thou hast cast us off, thou hast scattered us, thou hast been displeased; O turn thyself to us again.
För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
2 Thou hast made the earth to tremble; thou hast broken it: heal its breaches; for it shaketh.
Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
3 Thou hast shown thy people hard things: thou hast made us to drink the wine of astonishment.
Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
4 Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth. (Selah)
Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
5 That thy beloved may be delivered; save with thy right hand, and hear me.
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
6 God hath spoken in his holiness; I will rejoice, I will divide Shechem, and measure out the valley of Succoth.
Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
7 Gilead is mine, and Manasseh is mine; Ephraim also is the strength of my head; Judah is my lawgiver;
Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
8 Moab is my washpot; over Edom will I cast out my shoe: Philistia, triumph thou because of me.
Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
9 Who will bring me into the strong city? who will lead me into Edom?
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
10 Wilt thou not, O God, who hadst cast us off? and thou, O God, who didst not go out with our armies?
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
11 Give us help from trouble: for vain is the help of man.
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
12 Through God we shall do valiantly: for he will tread down our enemies.
Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
