Numbers 10
1 And the LORD spoke to Moses, saying,
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 Make thee two trumpets of silver; of a whole piece shalt thou make them: that thou mayest use them for the calling of the assembly, and for the journeying of the camps.
Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.
3 And when they shall blow with them, all the assembly shall assemble themselves to thee at the door of the tabernacle of the congregation.
När man blås slätt med dem båda, skall församla sig till dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.
4 And if they blow but with one trumpet, then the princes, who are heads of the thousands of Israel, shall assemble themselves to thee.
När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.
5 When ye blow an alarm, then the camps that lie on the east parts shall go forward.
Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.
6 When ye blow an alarm the second time, then the camps that lie on the south side shall take their journey: they shall blow an alarm for their journeys.
Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.
7 But when the congregation is to be gathered together, ye shall blow, but ye shall not sound an alarm.
Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.
8 And the sons of Aaron, the priests, shall blow with the trumpets; and they shall be to you for an ordinance for ever throughout your generations.
Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.
9 And if ye go to war in your land against the enemy that oppresseth you, then ye shall blow an alarm with the trumpets; and ye shall be remembered before the LORD your God, and ye shall be saved from your enemies.
När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.
10 Also in the day of your gladness, and in your solemn days, and in the beginnings of your months, ye shall blow with the trumpets over your burnt offerings, and over the sacrifices of your peace offerings; that they may be to you for a memorial before your God: I am the LORD your God.
Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.
11 And it came to pass on the twentieth day of the second month, in the second year, that the cloud was taken up from off the tabernacle of the testimony.
På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.
12 And the children of Israel took their journeys from the wilderness of Sinai; and the cloud rested in the wilderness of Paran.
Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.
13 And they first took their journey according to the commandment of the LORD by the hand of Moses.
Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;
14 In the first place went the standard of the camp of the children of Judah according to their armies: and over his host was Nahshon the son of Amminadab.
Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.
15 And over the host of the tribe of the children of Issachar was Nethaneel the son of Zuar.
Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.
16 And over the host of the tribe of the children of Zebulun was Eliab the son of Helon.
Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.
17 And the tabernacle was taken down; and the sons of Gershon and the sons of Merari moved forward, bearing the tabernacle.
Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.
18 And the standard of the camp of Reuben moved forward according to their armies: and over his host was Elizur the son of Shedeur.
Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.
19 And over the host of the tribe of the children of Simeon was Shelumiel the son of Zurishaddai.
Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.
20 And over the host of the tribe of the children of Gad was Eliasaph the son of Deuel.
Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.
21 And the Kohathites moved forward, bearing the sanctuary: and the other set up the tabernacle for their coming.
Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.
22 And the standard of the camp of the children of Ephraim moved forward according to their armies: and over his host was Elishama the son of Ammihud.
Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.
23 And over the host of the tribe of the children of Manasseh was Gamaliel the son of Pedahzur.
Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.
24 And over the host of the tribe of the children of Benjamin was Abidan the son of Gideoni.
Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.
25 And the standard of the camp of the children of Dan moved forward, which was the rear guard of all the camps throughout their hosts: and over his host was Ahiezer the son of Ammishaddai.
Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;
26 And over the host of the tribe of the children of Asher was Pagiel the son of Ocran.
Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;
27 And over the host of the tribe of the children of Naphtali was Ahira the son of Enan.
Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.
28 Thus were the journeyings of the children of Israel according to their armies, when they moved forward.
Så foro Israels barn med deras härar.
29 And Moses said to Hobab, the son of Raguel the Midianite, Moses’ father in law, We are journeying to the place of which the LORD said, I will give it to you: come thou with us, and we will do thee good: for the LORD hath spoken good concerning Israel.
Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.
30 And he said to him, I will not go; but I will depart to my own land, and to my kindred.
Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.
31 And he said, Leave us not, I pray thee; forasmuch as thou knowest how we are to encamp in the wilderness, and thou mayest be to us instead of eyes.
Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.
32 And it shall be, if thou wilt go with us, yea, it shall be, that what goodness the LORD shall do to us, the same will we do to thee.
Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.
33 And they departed from the mount of the LORD three days’ journey: and the ark of the covenant of the LORD went before them in the three days’ journey, to seek a resting place for them.
Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.
34 And the cloud of the LORD was upon them by day, when they went out of the camp.
Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.
35 And it came to pass, when the ark moved forward, that Moses said, Arise, LORD, and let thy enemies be scattered; and let them that hate thee flee before thee.
Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.
36 And when it rested, he said, Return, O LORD, to the many thousands of Israel.
Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.
