Job 38

1 Then the LORD answered Job out of the whirlwind, and said,

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 Who is this that darkeneth counsel by words without knowledge?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Gird up now thy loins like a man; for I will demand of thee, and answer thou me.

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Where wast thou when I laid the foundations of the earth? declare, if thou hast understanding.

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Who hath laid the measures of it, if thou knowest? or who hath stretched the line upon it?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Upon what are the foundations of it fastened? or who laid its corner stone;

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Or who shut up the sea with doors, when it broke forth, as if it had issued out of the womb?

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 When I made a cloud its garment, and thick darkness a swaddlingband for it,

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 And broke up for it my decreed place, and set bars and doors,

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 And said, Thus far shalt thou come, but no further: and here shall thy proud waves be stayed?

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Hast thou commanded the morning since thy days; and caused the dayspring to know its place;

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 That it might take hold of the ends of earth, that the wicked might be shaken out of it?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 It is turned as clay to the seal; and they stand as a garment.

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 And from the wicked their light is withheld, and the high arm shall be broken.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Hast thou entered into the springs of the sea? or hast thou walked in the search of the depth?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Have the gates of death been revealed to thee? or hast thou seen the doors of the shadow of death?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Hast thou perceived the breadth of the earth? declare if thou knowest it all.

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Where is the way where light dwelleth? and as for darkness, where is its place,

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 That thou shouldest take it to its bound, and that thou shouldest know the paths to its house?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Knowest thou it, because thou wast then born? or because the number of thy days is great?

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Hast thou entered into the treasuries of the snow? or hast thou seen the treasuries of the hail,

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 Which I have reserved against the time of trouble, against the day of battle and war?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 By what way is the light parted, which scattereth the east wind upon the earth?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Who hath divided a watercourse for the overflowing of waters, or a way for the lightning of thunder;

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 To cause it to rain on the earth, where no man is; on the wilderness, in which there is no man;

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 To satisfy the desolate and waste ground; and to cause the bud of the tender herb to spring forth?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Hath the rain a father? or who hath begotten the drops of the dew?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Out of whose womb came the ice? and the hoary frost of heaven, who hath gendered it?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 The waters are hid as with a stone, and the face of the deep is frozen.

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Canst thou bind the sweet influences of Pleiades, or loose the bands of Orion?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Canst thou bring forth Mazzaroth in its season? or canst thou guide Arcturus with its sons?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Knowest thou the ordinances of heaven? canst thou set its dominion on the earth?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Canst thou lift thy voice to the clouds, that abundance of waters may cover thee?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Canst thou send lightnings, that they may go, and say to thee, Here we are?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Who hath put wisdom in the inward parts? or who hath given understanding to the heart?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Who can number the clouds in wisdom? or who can pour out the water bottles of heaven,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 When the dust groweth into hardness, and the clods cleave fast together?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Wilt thou hunt the prey for the lion? or fill the appetite of the young lions,

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 When they crouch in their dens, and abide in the covert to lie in wait?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Who provideth for the raven his food? when his young ones cry to God, they wander for want of food.

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?